Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna föränderliga, besinningen ofta döfvande känsla af
attraktion, hvilken människan kan erfara vid åsynen af
ett skönt mänskligt individ. Det går ej an, menar Platon,
att med det kalla förståndets förebråelser för barnslighet
och dårskap afspisa denna psykologiska företeelse. I
stället må man uppsöka dess grund i själens egen natur.
»Hvarje själ — så börjar Platon hithörande framställning
— är odödlig. Ty det, som alltid är i rörelse, är odödligt
— det sig själft rörande, såsom det där aldrig brister sig
själft, upphör aldrig att röras —, och sedan det sig själft
rörande visat sig vara odödligt, må man icke tveka att
just därutinnan sätta själens väsen och begrepp. Ty hvarje
kropp, hvilken får sin rörelse endast utifrån, kallas
obesjälad, den åter, som har rörelsen i och genom sig själf,
kallas besjälad, just såsom vore detta själens natur. Men
förhåller det sig så, att ingenting annat är själfrörande än
själen, så är själen också nödvändigt icke uppkommen
och icke förgänglig.» — Det bör märkas, att Platon här
talar ej om särskilda slags själar, utan om själ i
allmänhet eller, såsom han själf uttrycker det, om själen, »den
gudomliga såväl som den mänskliga». »Om själens
odödlighet — fortfar Platon — må nu detta vara nog;
angående hennes väsen måste vi säga, att ådagaläggandet af
dettas beskaffenhet i och för sig fordrar en gudomlig och
omfattande undersökning; hvad det liknar, det låter säga
sig af en människa och med mindre möda. Och det vilja
▼i angifva på följande sätt: det liknar den till ett
sammanvuxna kraften af ett bevingadt spann och dess körsven.
Gudarnes hästar och körsvennen äro alla goda och af god
ras, de öfriga äro blandade. Hvad nu först angår vår
körsven, så tyglar han spännet; af hästarne åter är den
ene själf ädel och af ädel ras, den andre motsatsen. Svårt
och mödosamt är det naturligen hos oss att föra tyglarne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
