Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senare. Det föränderliga är icke idel föränderlighet, och
det tillfälliga icke idel tillfällighet; något väsentligt
och evigt gömmer sig i allt. Att behålla detta senare och
bortkasta tillfälligheterna, det blir filosofiens uppgift. Hans
väg blir en återgång från tillfällighet till väsentlighet, eller,
för så vidt som det är i hans kunskap detta sker, en
återgång från tillfälliga insikter, varseblifningar,
föreställ-gar och meningar, till begrepp. Och han måste då gå så
långt, tills han funnit ett begrepp, som är begripligt
genom sig själft och kan uppbära sig själft, och öfver
hvil-ket han icke kan gå, därför att det är det högsta. När
han hunnit dit, stannar hans väg af sig själf, och hvad
han sedan har att göra, är att vända sig om och se på
allt det, som han lämnat bakom sig, hvilket från den nu
vunna ståndpunkten, det högsta varandets och vetandets
ståndpunkt, måste framstå i sin sanna gestalt och vinna
sin fulla förklariog.
Sådan var Platons åsikt om filosofien till hennes
betydelse, oumbärlighet för människan, möjlighet och metod.
Huru Platon själf för sin del sökte förverkliga den så
uppfattade filosofien, och till hvilket resultat detta försök
ledde, det skall undersökas i följande föreläsningar.
III.
Sedan vi i den föregående föreläsningen sysselsatt
oss med en betraktelse af Platons egen åsikt om filosofien,
hennes betydelse samt villkoren och sättet för hennes
förverkligande, är det nu i sin ordning, att vi gripa oss an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
