Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sker någon gång då, när hans spekulation dröjer vid
frågor, för hvilkas lösning själfva den antika ståndpunkten
erbjuder alltför otillräckliga hjälpmedel, eller vid hvilkas
betraktande själfva den hedniska bildning, på hvars grund
platonismen uppväxte, måste bidraga till att rycka
betraktelsen in på ett oriktigt spår. Så t. ex. just vid frågan
om själens natur och den på samma natur grundade
öfver-jordiska tillvaron. För Platon såsom hedning var den
gudomliga världens personlighet ännu ej upplåten.
Däruppe i den öfverhimmelska orten, dit gudars och andars
ögon med längtan riktas, tronar ingen personlig Gud,
tillbedja inga saliga väsen; idéerna allena utbreda där sin
rena, sköna, men stumma rikedom. Låt vara, att dessa
idéers förläggande till ett visst rum, huru fjärran ofvan
stjärnorna som helst, af Platon endast användes såsom
bild, hvilket visserligen är tydligt nog: idéernas stumma
omedvetenhet är dock ingen bild, utan är den ädla
hedningens sorgliga allvar, så länge han vill vara sträng
filosof. En dylik uppfattning af det gudomliga kan icke
bidraga till en rätt djupgående fattning af människan. 1
hennes anborna dragning till filosofi igenkänner
sokrati-kern hennes frändskap med det gudomliga; och åt denna
frändskap skall gifvas dess rätt. Människan får därför
vissa bestämningar framför andra föremål. Hon blir
odödlig, ty hon har förmågan af själfverksamhet, och hon får
tillika förmågan att uppfatta de eviga idéerna. Så långt
sträcker sig hennes fullkomlighet, längre icke. Är därmed
kärnan af människans väsen funnen? Nej, lika litet som
kärnan af ett gudomligt lif. Det gudomliga var af Platon
ej uppvisadt såsom personligt; det mänskliga kunde ej
heller såsom personligt uppvisas. Människan fick de
egenskaper, hon behöfde för att stå i rapport med eviga ting,
ej dem, hon behöfde för att stå i rapport med en evig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
