- Project Runeberg -  Platon : populära föredrag /
104

(1905) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Framför andras bör emellertid Heraklits vittnesbörd
p&aktas. Ty han har såsom filosof kommit till ett
resultat, som för Protagoras’ åsikt om kunskapen är
utomordentligt gynnande. Han har i filosofiens namn
förklarat, att alltings princip är rörelsen, och att hela
universum icke är någonting annat än en evigt böljande
eterflod, som slocknar och tänder sig åter. Allt flyter; och
när så är förhållandet, så låter hvarje moment af den
flytande massan blott för ett enda ögonblick fixera sig för
uppfattningen; i nästa ögonblick är det försvunnet, likt
spånet på branten af ett vattenfall. Den ögonblickliga
uppfattningen är då den enda användbara, och Protagoras
får rätt i att sätta sensationen eller varseblifningen såsom
den sanna kunskapen.

Det är dock icke meningen att låta Protagoras
behålla denna rätt. Han skall vederläggas, och vi vilja
anföra de viktigaste bland de bevis, Platon mot honom
använder.

Låt vara, att varseblifningen eller sensationen är den
sanna kunskapen. Om så är, så behöfves det alldeles
ingenting mer för att i ett visst fall ha sann insikt än att
i det fallet äga en varseblifning eller sensation, ty man
behöfver för att äga sann insikt ingenting mer än den
sanna kunskapens närvaro. En obehaglig konsekvens
hotar, och den anger Platon så: »Vet du — låter han
Sokrates säga till Teodoros matematikern —, hvad
som hos din vän Protagoras väcker min förvåning?» —
»Hvad då?» — »Jo, det öfriga, som han sagt, har
alltsammans behagat mig ganska väl, nämligen det, att hvad
hvar och en tycker, det är för honom; blott öfver
begynnelsen af hans tal förundrar jag mig, att han icke genast
börjar att säga sanningen så här: måttet för allting är
svinet eller apan eller hvilket annat ännu oförnuftigare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwplaton/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free