Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif, omslutas af tidens, lät vara den gränslösa tidens, form.
Förlägger jag till tiden hela det personliga lifvet, då måste
också själfva det i tiden framträdande vetandet, hvars
betydelse icke kan vara uttömd med dess faktiska tillvaro
i det närvarande, och som således icke heller därigenom
är fullt förklaradt, förklaras ur ett föregående; och då det
icke ur det här i lifvet föregående, varseblifningarna och
meningarna, kan förklaras, så måste det förklaras ur ett
ännu mera föregående. Och då det, hvarur det faktiska
vetandet hos människan skall förklaras, måste vara
vetandet själft, sådant det för människan är det högsta, så
måste ett dylikt människans högsta vetande förläggas till
en detta lifvet föregående lifsform, eller människan måste,
innan hon i jordelifvet inträdde, hafva varit i besittning
af det för henne fullkomliga vetandet. Det för människan
fullkomliga vetandet är det, genom hvilket hon vet allt,
hvad hon kan veta; och har hon före detta lifvet haft ett
dylikt vetande, så har hon tydligen också vetat förut allt,
hvad hon nu faktiskt vet. Att för sitt vetande framkalla,
hvad man förut vetat, är återerinring, och en återerinring
blir alltså för Platon vetandets framträdande i den
närvarande lifsformen. Genom denna användning af
åter-erinringens begrepp faller ett alldeles nytt ljus öfver den
omständigheten, att vetandet väl icke kommer utur
varseblifningarna eller meningarna, men dock utvecklas med
anledning af dem. Så tillgår det nämligen just vid
åter-erinringen af, hvad man en gång vetat, men sedan glömt
eller med sin tanke lämnat å sido. Jag har varit på ett
ställe och sett en byggnad, t. ex. ett tempel i dorisk stil;
sedermera träffar jag på mina resor en tempelruin med
fragmenter af doriska kolonner. Då är det helt naturligt,
att, i och med detsamma detta senare inträffar, bilden af
det förut sedda templet träder fram för min själ; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
