Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
▼ara? Skola vi sätta det såsom ett tredje jämte de där
båda och alltså det hela såsom tre och icke längre såsom
två? Ty kallen I det ena af dessa två det varande, så
sägen I icke längre, att bägge äro på lika sätt; och så
blefve i bägge fallen det varande blott ett och ej två».
Vi se, hura tvåfalden och egenskapen att vara det sanna
varat icke kunna förenas. Vill man lägga vikt vid den
förra, så måste ju de två genom någonting skilja sig från
hvarandra och kunna då icke bägge vara det varande.
Vill man lägga någon vikt vid den senare, så falla bägge
tillsammans och blifva ett. Det är således tydligt, att man
icke kan antaga två »det sanna varat» eller två yttersta
grunder. Och flera kan man icke antaga, ty man kan ej
antaga flere utan att också antaga två.
Det ser således ut, som om mångfalden eller flerheten
icke skulle vara en egenskap värdig det sant varande.
Det kan ej vara mer än ett. Filosofen måste vara
mo-noteist, såväl som teologen. Men härmed är för Platon
frågan om enhet och mångfald ännu icke afgjord. Det
fanns i den föregående filosofiska utvecklingen en åsikt,
för hvilken Platon öfverhufvud betygar sin synnerliga
aktning; men tillfredsställd med den åsikten var han icke.
Det var en åsikt om det sanna varat, att det icke allenast
i den mening är ett, att det sanna varat ej får ha jämte
sig ett annat, som också vore det sanna varat, utan i den
mening, att det icke ens uti och inom sig får äga en
mångfald, det har med mångfalden ingenting att skaffa,
mångfalden bar i det sanna varat ingen del och finns
således strängt taget icke till. Vi igenkänna i denna åsikt
eleatismen. Månne eleatismen hade rätt?
Nej, säger Platon. Denna åsikt är ohållbar. Hon
råkar i motsägelse med sig själf. Motsägelsen ligger däri,
att hon å ena sidan försäkrar, att det sant varande är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
