- Project Runeberg -  Platon : populära föredrag /
144

(1905) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

människans eller det folkets öfvergång från att sämre fatta
till att bättre fatta den i sig oföränderliga idéen, ett
annalkande till att verkligen tänka och veta idéen i stället
för att blott ana och söka henne. Ja, idéen är icke blott
oföränderlig i den mening, att hon i tiden fortvarar; hon
är öfver tiden upphöjd: hennes sätt att vara till är icke
det där efter-hvart-annat, som utmärker tidsexistensen.

Det är visadt, att ingenting kroppsligt duger såsom

princip. I idéen är också det okroppsliga funnet. Idéen

stänges af intet rum och mätes ej med vikt eller
rymdmått. Hon är ej utstängd från en människosjäl vid
jordens ena hörn därför, att hon är närvarande i en
människosjäl vid världens andra ända. Hennes sätt att vara
Ull är icke det där utom-hvart-annat, som utmärker
rums-existensen.

Det sant varande kan icke blott vara enhet utan
mångfald och icke heller blott mångfald utan enhet; det
skall på en gång vara både enhet och mångfald. Idéen
motsvarar denna fordran. Det tänkta är ett i alla de
tänkta, idéen är en i många idéer. Idéen har den
förmågan att behålla sin enhet oskadd, ehuru hon är
närvarande i många. Hon kan det, just därför att hon är

rent andlig.

Med denna idéens egenskap att, ehuru en, vara
närvarande i flere, hafva vi kommit att beröra någonting af
Platon med särdeles förkärlek framhållet gentemot en på
hans tid befintlig skola, hvilkens anhängare han kallar
»idéernas vänner». Förmodligen åsyftas med detta
uttryck megarikerna. De hafva med Sokrates och Platon
det gemensamt, att de sätta den sanna kunskapen uti
vetandet. De hafva med Platon det gemensamt, att det
sant varande är det tänkta, idéen. De hafva med Platon
det gemensamt, all del där ideella, som utgör den sanna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwplaton/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free