- Project Runeberg -  Platon : populära föredrag /
169

(1905) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anspråk. Den ene förstår sig bättre på ett, den andre på
«tt annat. Den ene har anlag för jordbruk och
trädgårdsskötsel, den andre för inrättandet af bekväma bostäder,
den tredje för att bereda tyg till kläder, o. s. v. Och
säkert är, att allt detta blir bättre gjordt, i fall det
ut-föres af den, som med afseende på ifrågavarande sak
äger anlag och öfning, och som däråt särskildt ägnar sig,
än om hvar och en skulle göra allt möjligt. Så slå sig
då de olika förmågorna och fackmännen tillsammans, och
de olika förmågorna komplettera hvarandra. Så uppkomma
samhällena, då förhållandet mellan desse, som slutit sig
tillsammans, alltmera antager ett ordnadt skick. Häraf
ser det nu ut, som om det vore Platons mening, att
staten vore till för att på ett bekvämare sätt fylla
individernas på det timliga riktade behof. Denna slutsats vore
dock förhastad. Däraf, att ett barns praktiska
verksamhet till att börja med alltid går ut på anskaffande af det
som för detsamma i sinnligt afseende är behagligt, och på
afvärjandet af det i samma afseende obehagliga, följer ännu
alldeles icke, att man rätt karakteriserade människans
praktiska förmåga, i fall man sade hennes ändamål vara att
fylla människans sinnliga behof. När barnet blir äldre,
kan det komma underfund därmed, att dess praktiska
verksamhet måste hafva ett vida högre mål. Så äfven
här. Låt vara, att samhällenas första lifsyttringar äro
riktade på det sinnliga eller äro framkallade af sinnliga
behof såsom anledningar, icke behöfver man därför
antaga, att de i denna sin första, ännu tämligen skröpliga
verksamhet träffat sin högsta uppgift. Sådant vore till
och med orimligt att begära. Platon begär det ej heller.
Staten måste länge utveckla sig, innan hans högsta mål
blir klart. Hvilket är då detta mål?

Då staten icke är själfändamål, så är han medel, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwplaton/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free