Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfattning, d. ▼. 8. i den klara och genom sig själf vissa
tanken — Platon har s& gjort. Han skulle vidare påstå,
att det sant varande måste vara till för människan på
det högsta sätt, som hennes medvetenhet och frihet
med-gifver, nämligen såsom föremål för hennes vetande: det
måste vara tänkt, vara idé — Platon har så lärt. Han
måste vidare påstå, att eftersom en medveten och fri
anordning af ett gifvet åt detta alltid medför formen af ett
harmoniskt helt, denna harmoniska form måste finnas hos
det sant varande och detta således vara icke allenast
enhet, utan äfven mångfald, och icke hvilken mångfald som
helst, utan en till enhet sysematiskt sammansluten mång
fald — vi minnas, att Platon antagit en sådan. Men det
sant varande, som får denna egenskap af idealitet, af
enhet och af mångfald, är af honom ännu alltid fattadt
såsom ett opersonligt, hvadan å ena sidan absolut betydelse
icke är tillförsäkrad åt det rent personliga hos människan,
nämligen just åt hennes medvetande och frihet, å andra
sidan absolut betydelse måste tillerkännas åt hvad som
helst, som är för människans fullt medvetna uppfattning,
vetandet, således åt hvarje begrepp, begreppen hår och
naglar lika väl som begreppen sanning och rättfärdighet
— allt detta har händt Platon. Han måste vidare sätta
det högsta goda för människan uti det medvetna och fria
förverkligandet inom henne själf af detta med idealitet och
harmoni begåfvade, i hvilket han satt det sant varande:
människans tanke och vilja måste i sig upptaga den ideala
och harmoniska världen, hon måste blifva vis: men den
värld, hon i sig upptager, är dock ännu alltid den
opersonliga, därför innebär denna sedliga förändring väl en
skön och harmonisk omgestaltning, sträckande sig till alla
områden af hennes lif, men ingen personlig omskapelse,
ingen pånyttfödelse, ty det opersonliga föder ingen person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
