- Project Runeberg -  Samlade predikningar / Samlade predikningar II /
46

[MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

Vaknen upp, var och en som vill rädda sin själ, och
låten Icke förvilla eder. Ty Herrens ord förbliver
evin-nerligen och inför honom är intet anseende till
personen.

Herren talar här, som vi höra, just ort Israels
herdar. Han talar icke om publikaner och skökor vid
detta tillfälle. Han talar icke heller om drinkare eller
om skräddare och skomakare, utan han talar om Israels
herdar, som voro skinnare i stället för herdar. Men
han varkunnade sig över fåren och ömkade sig över
herdarne. Vad skulle han göra? Han sade till sina
lärjungar: Skörden är mycken, men arbetarne äro få.

Nu växlar bilden för hans ögon. Nyss hade han
begagnat bilden av får, som voro övergivna. Nu tager
han bilden av ett fält, som är fullt med växande gröda,
vilken håller på att ruttna ned, emedan det icke finnes
folk, som kan bärga densamma. Tänk om en
godsägare skulle hava ett stort sädesfält med dyrbart vete
men måste låta det ruttna ned, emedan det icke funnes
folk för skörden! Med rätta skulle man beklaga honom.
Och finge man se tårar rinna utför hans kinder, skulle
man icke undra på det. Nu ser Frälsaren dessa
människoskaror såsom ett vetefält med växande gröda på.
Det gäller att få arbetare, som komma och hjälpa till
att bärga den mogna säden. Om Frälsarens ögon
tårades vid en sådan syn, finge man icke undra därpå.
Det är mer underligt, att vi kunna se samma syn alla
dagar och ändå hava ögonen torra, att vi kunna träffa
stora skaror av människor, som ära som övergivna
får, och likväl bliva oberörda därav. Ack, gode Gud,
giv oss en rätt kärlek, en kärlek lik Frälsarens, så att
vi må bli brinnande i anden till att samla, bärga och
rädda de arma själarna, som hålla på att förgås.

Men är det då verkligen så farligt? torde någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwpred/2/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free