Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
gärna underkastar sig allt detta för Faderns skull, av
vilken han fått ämbetet att frälsa syndare. Och
när du skall dö en gång — och den stunden kommer
förr eller senare — så ställ dig inför denne Frälsare,
som våndats intill döden för dina synders skull, på det
att han måtte hjälpa dig från döden! Ställ dig inför
denne Frälsare! Låt läsa denna historia för dig och
kasta dig i hans armar! Han ser väl ringa och
övergiven ut, där han ligger på sina knän och sitt ansikte
i Getsemane, men han är nu den förklarade och
förhärligade Frälsaren, sedan han i allt detta har
övervunnit. Det ser ut, när han ligger och våndas i
örtagården, som om han icke vore mycket värd och som
om det vore ganska ovisst, vem som skall segra, han
eller själafienden. Men sedan han segrande gått igenom
alltsamman och stått upp från de döda, förändrar sig
stridens utseende väsentligt.
»Min själ är djupt bedrövad intill döden», utbrister
Frälsaren eller, såsom enligt evangelisten Markus orden
egentligen lyda: »Jag är alldeles utom mig av
förskräckelse.» »Bliven här och vaken med mig»,
tilllägger sedan Frälsaren. Han önskade, att lärjungarna
skulle hålla sig vakna, medan han gick längre bort
och bad. Evangelisten Lukas säger, att han gick så
pass långt som ett stenkast, således icke längre, än
lärjungarna kunde höra, huru han ropade och bad.
Ja, Lukas begagnar ett ord, som är mycket
märkvärdigt. Han säger nämligen, att Frälsaren rycktes bort
vid pass ett stenkast. Detta ord: »rycktes bort»
innebär, att hans själskamp var så förskräcklig, att han av
densamma likasom rycktes bort från sina lärjungar.
När han blivit ensam, heter det, föll han på sitt ansikte.
Markus begagnar här ett uttryck, som är mycket
märkvärdigt. .Hans ord uttrycka nämligen, att Frälsaren
Waldenström, Samlade Predikningar, II. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
