- Project Runeberg -  Samlade predikningar / Samlade predikningar II /
265

[MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

265

som nu tycka, att han är för nådig, utan har sitt eget
sinne för sig.

O, min vän, om du fallit i synd, förfäras ändå
icke och löp icke bort från Herren! Han vill ändå
räkna dig som en broder. Ja, även om dina närmaste,
dina gamla vänner icke vidare vilja kännas vid dig,
så vill ändå icke Jesus draga sig tillbaka utan ännu
förbarma sig över dig och kasta alla, alla dina synder
i havets djup. Fastän människor komma ihåg dina
synder och peka finger åt dig för dina synders skull,
så skola i himlen alla dina synder vara utstrukna.
Där skall man icke tala om dem, där skall ingen heller
peka finger åt dig utan alla skola göra såsom Jesus:
med glädje betrakta dig som sin broder och förbarma
sig över dig.

Kom du med alla dina synder. Det är illa, att du
syndat, men mycket sämre, om du, sedan du syndat,
bliver liggande i synden. Det är illa, om ett barn
faller i en smutsig pöl på gatan och smutsar ned sina
kläder; men ännu värre är, om barnet blir liggande i
denna pöl. Har det hänt, så är det det bästa som
kan ske, att barnet stiger upp, springer hem och talar
om det, på det att modern må få kläda av barnet de
orena kläderna och tvätta det och sätta på det nya
kläder. Tänk, om barnet i stället rymde för att icke
komma hem med smutsiga kläder — vilken dårskap!
Min far talade om en gån g, att då han var barn, hade
hans syskon gjort något orätt — jag minns nu icke,
vad det var. De stackars barnen blevo då så rädda,
att de rymde och gömde sig i en lada i skogen.
Föräldrarna blevo förtvivlade och skickade ut bud, som
skulle söka efter barnen, och till slut måste dessa
krypa fram, ty de blevo hungriga, och så kommo de
då äntligen hem. Visst voro föräldrarna ledsna över

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwpred/2/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free