- Project Runeberg -  Samlade predikningar / Samlade predikningar II /
281

[MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

281

tygade, var det icke möjligt att taga den övertygelsen
ur deras huvud.

Det heter vidare om särskilt Maria Magdalena, att
när hon såg, att stenen var avvältrad, och att Herren
icke fanns i graven, stod hon därutanför och grät.
Då hörde hon steg bakom sig, och då hon vände sig
om, fick hon se en man, som hon trodde vara
örtagårdsmästaren. Till honom sade hon: de hava tagit
bort min Herre, och jag vet icke, var de ha lagt
honom. Hon tog för givet att de tagit bort Herren.
Maria ville visst inte säga någon osanning. Man kan
icke säga, att hon ljög, men det, som hon talade, var
ändå icke sant. Hon tog för givet, att Herrens
lekamen var borta; därför sade hon: de hava tagit bort
min Herre, och jag vet icke, var de ha lagt honom.
På detta sätt komma ofantligt många oriktiga
uppgifter i svang bland människor, utan att det egentligen
är någon, som ljuger. Man berättar, vad man själv
tager för givet, i stället för vad man sett, och så går
det vidare, och så kommer än det ena än det andra
misstaget i omlopp. Så var det också med Maria.

Det berättas om Petrus och Johannes, att då de
av kvinnorna hörde, vad som var skett, lupo de till
graven bägge. Saken intresserade dem på det
närmaste. Johannes var den lärjunge, som var mest
förtrolig med Jesus. För honom kunde därför ingenting
vara viktigare än att göra sig underrättad om, huru
det förhöll sig med det Maria berättade. Aposteln
Petrus hade på fredagen förut på det förskräckligaste
sätt förnekat sin Herre. Han befann sig därför i den
förfärligaste ångest med anledning av detta, och därav
kan man begripa, hur det skulle taga i honom, allt
vad han fick höra om Jesus. Därför gjorde han
Johannes sällskap. De kunde icke gå utan lupo bägge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwpred/2/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free