- Project Runeberg -  Samlade predikningar / Samlade predikningar II /
312

[MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312

huru de skulle förklara saken, visste de icke. Maria
Magdalena kom emellertid och förmälde, att hon vid
graven hade sett Herren, som skickat henne med den
hälsningen, att hon skulle gå till hans bröder och
säga dem: Jag far upp till min Fader och eder Fader
och till min Gud och eder Gud. Men sådant tal
syntes för lärjungarna vara en galenskap, så att de
icke kunde tro det utan tänkte, att Maria i sitt
upprörda tillstånd hade haft någon syn eller annat dylikt.
Därför kunde hennes berättelse icke trösta dem utan
tjänade bara till att förvirra dem, såsom de två
lärjungarna på vägen till Emaus sade till den obekante
främlingen, som sällade sig till dem: »Några kvinnor
av de våra, vilka bittida om morgonen hade kommit
till graven, hava förskräckt oss, då de sade, att de ock
hade sett en syn av änglar, vilka hade sagt, att han
lever.»

Men när nu dessa lärjungar voro församlade i
den lilla salen i Jerusalem, stod Jesus plötsligen mitt
ibland dem. Hur han hade kommit dit, kunde ingen
förklara; men när han kom, sade han till dem: frid
vare eder! Han hade icke ett enda ord av förebråelse
till dem. Frälsaren tuktade icke sådana, som redan
förut voro förskräckta och bävande. Han förebrådde
och straffade dem, som voro i sitt sinne och sin ande
styva och tyckte om sig själva. Men när han träffade
bedrövade, eländiga och fattiga, då tuktade han icke
utan tröstade ochö försökte hjälpa dem till frid igen.
Han handlade icke efter som hans lärjungar hade
förtjänat utan efter som de behövde. När de behövde
tuktan, tuktade han dem; när de behövde förmaning,
förmanade han dem; när de behövde tröst, tröstade
hàn dem. Hade han icke varit av ett sådant sinne
ytan av samma sinne som fariséerna och de skriftlärda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:44:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwpred/2/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free