Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’434
undan, ja, många tänka så. Men så tänkte icke
profeterna eller Johannes döparen eller Kristus och hans
apostlar. Och jag menar, att vad de tänkte var de
rätta tankarna. Men de tänkte allenast icke på det
viset, utan Frälsaren säger i denna text rent ifrån, att^
om saltet mister sin sälta, duger det till intet annat
än att utkastas och förtrampas av människorna.
Bilden är hämtad från de saltberg, som förekomma i
Palestina och som man kan bryta än i denna dag.
När det saltet blir utsatt för sol och luft, förlorar det
sin sälta. Alldeles på samma sätt är det här. Om
den troende och i synnerhet om evangelii predikanter
upphöra att vara ett salt i världen, ja, då äro de intet
mer värda än att utkastas och trampas ned av
människorna. De äro obrukbara för Qud. Men huru sker
då det? Jo, det kan ske genom att predikan blir en
sådan där allmän framställning, som icke träffar någon,
icke frälsar någon och icke förargar någon. Den går
över huvudet på människorna, den är icke en
predikan för människorna utan snarare för folket på månen
eller för vilka det nu skall vara. En bild därav kan
man ock se i många kyrkor, där predikanten, i stället
för att tala till och se på folket, kastar sina ögon
uppåt taket, alldeles som hängde hans åhörare där.
Och mången talar i så allmänna ord, att folket, när
det går ut ur kyrkan, har endast några välljudande
ord kvar av predikan, ingenting annat.
Det är av utomordentlig vikt, att evangelii vittnen
— och det skola i viss mån alla kristna vara — icke
förlora sältan. Om de genom sin sälta ådraga sig icke
blott den grova världens utan även den gudfruktiga
och naturfromma världens fiendskap, må de dock akta
sig att förlora sältan, utan tänka: må det gärna svida
och jag därför lida, men det gäller människornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
