Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’439
och undergången med stora steg. Och vad som i
den delen gäller den enskilde, gäller med naturlags
nödvändighet även hela folk. Det finns ingen
möjlighet att genom några anstalter komma från det Guds
ordet. Synd är ett folks fördärv, och vad människan
sår, det måste hon ock uppskära.
Det behövs därför i sanning, att evangelium
varder predikat, och att de, som predika det, höja sin
röst som en basun, såsom Herren säger till profeten.
Och de må icke rygga tillbaka för att i likhet med
Kristus och hans apostlar bliva beljugna, försmädade
och om det gäller, dödade. Det lekamliga livet är
icke så mycket värt, att man för att rädda det. skulle
sätta ljuset å sido. Därför säger Frälsaren här: Icke
kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Den
kristna församlingen ligger på ett berg, och den kan
icke döljas. Så länge de troende löpa hit och dit om
varandra, synas de icke mycket, men när de draga sig
tillsamman och bliva till en församling, en stad, då
kunna de icke döljas. Och vill man ha bevis för den
saken, så har man i den närvarande tiden mer bevis
därför än någonsin förut under kyrkans historia.
»Den staden kan icke döljas, som ligger på ett
berg; icke heller tänder man ett ljus och sätter det
under skäppan utan på ljusstaken, så att det lyser för
alla dem, som äro i huset.» Har Herren tänt ljuset,
skall det lysa, och man skall icke sätta det under ett
mått eller under en bänk och dölja det. Ty då
slocknar det. Sedan det förtärt det syre, som finns där,
slocknar det, och så gör det ingen nytta. Därför ser
man ock, hur det går de troende, som sätta sitt ljus
under en skäppa och icke vilja bekänna Herrens
namn: deras liv somnar bort undan för undan, tills
icke mer är kvar än den utbrända svarta veken, i vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
