Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enstöring en gammal obesegrad björn. Den som vågade
sig dit, fick höra honom “brumma och sjunga“ på skogens
sträfvaste ton — dess rätta melodi har kledran funnit, när
hon mot kvällen sjunger den ljufva visan utan ord eller
kanske nästan med ord, efter hon kallas taltrast. Där
björnmossan växte tät och fotsdjup och gjorde de tyngsta steg
ljudlösa, där hade skogens vresige drött de mjukaste bolstrar
till sitt vinteride. Endast hornugglan såg, hvar det
tillreddes, eller korsnäbben, när han från furutoppen vaggande
i vinden tittade ned efter den kotte han klippt af. — Från
kärren hördes säkert då som nu det skarpa hvisslandet af
spofven (Numenius, ty näbben är krökt som nymånens
skära); öfver sjön ljöd lommens skri; men fiskgjusens skarpa
öga, som från en trädtopp uppmärksamt följde företeelserna
vid vattnet, såg också en människa, skinnklädd, med nakna
armar och den solbrynta pannan endast täckt af det lurfviga
håret, sysselsatt med att från en urholkad trädstam bland
naten och näckrosbladen insamla sjönötter. De tomma
nötterna af Trapa natans med sina spärrande tornar
hittas ännu i mossarna, men växten själf var i svenska floran
vorden blott en sägen, tills den omsider återfanns växande
i Imrneln.
Så ungefär skulle man kunna teckna en fornskånsk
landskapsbild. Utkastet börjades som ett Ringsjölandskap,
men det skulle lika väl eller kanske i något afseende
bättre förlagts till nejden af någon annan sjö. — De
många verkstadsplatserna för flintredskap visa emellertid,
att det bodde en ganska talrik befolkning kring Ringsjön,
årtusenden innan Benediktiner-systrarnas kloster reste sina
murar på Bosaön. Tilltalande såg det säkert icke ut kring
de äldsta stenåldersmänniskornas bostad med dess
afskrädes-högar af klufna märgben samt råa hudar och skinn,
upphängda till torkning; allt på en varm sommardag
omsvär-madt af härmassor af blåa flugor och andra förruttnelsens
vänner. Men hvad ville ej forskaren gifva, om han kunde
utbyta dessa i fonografen nu så lätt magasinerade röster af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
