- Project Runeberg -  Hvad torfmossarna förtälja /
16

(1896) [MARC] Author: August Quennerstedt - Tema: Heimdals folkskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ord, i h vilken ordning de inkommit, det veta vi i allmänhet
icke. Det kan således möjligen sättas i fråga, om samtliga
de djur jag ställde in i landskapsbilden verkligen voro
samtida här på den antagna nivån. Till den omtvistade frågan
om människans första uppträdande här återkommer jag. —
Fågellämningar äro sällsynta i torfmossarna, och när
jag-likväl införde några af de bevingade i taflan, så nyttjade
jag en frihet, visserligen icke den som man kallat den
“poetiska“, utan den som analogien, sannolikheten tillstädj er.
En viss naturbeskaffenhet, en viss växtlighet framkallar
också ett vist slags djurlif. Men analogien kan också leda
vilse. Det är alltför möjligt, att vildrenen i Skåne varit en
skogsren, som fortlefvat i björk-asptiden eller längre och
att analogien således här icke bör hämtas från norska fjällen
och Spetsbergen, utan från vissa trakter af Ryssland. Kort
sagdt: faunisten arbetar under mycket ogynnsammare
förhållanden än botanisten. Denne finner, i hvilken skärning
som helst i mossen, material för sina undersökningar och
kan själf välja den gynnsamma tiden; ett däggdjursskelett
eller ett horn finnes tillfälligtvis af arbetare och, om det
också tillvaratages och sent omsider kommer i
vetenskapsmannens hand, så har det blifvit rubbadt från sitt läge.
Men nu för tiden, såsom frågorna nu stå, kan man säga,
att vid ett torfraossefynd, gällde det så än en uroxe,
fyndomständigheterna äro mer värda än fyndet själft. Det är
just dessa, som skola tillvaratagas, och det kan ingen göra
rätt utom den vetenskapligt skolade. Jag måste därföre
enträget uppmana enhvar (och jag vill erkänna, att valet af
ämne för ett föredrag i denna krets ej varit fritt från
beräkning), som tillfälligtvis får kännedom om ett dylikt fynd,
större eller mindre, att genast därom underrätta sakkunnig
person. Detta möter föga svårighet i telegrafens och
telefonens tid. Bäst är naturligtvis om fyndet får kvarligga
orubbadt; åtminstone böra prof af det lager, som närmast
omgifver det, tillvaratagas samt så fort som möjligt insändas,
förvarade så, att de äro skyddade för uttorkning, t. ex. i ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 13 00:03:45 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qatorf/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free