- Project Runeberg -  Elefantens Naturalhistoria, samt något till upplysning om det längesedan utdöda Mammot- eller Behemotdjuret /
4

(1804) [MARC] [MARC] Author: Conrad Quensel With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

forntidens Författare sökte härvid mera det vidunderliga än det
sanna, och tyckas hafva trott, att hos ett djur af så
ovanlig form och med så många högst oväntade egenskaper,
borde icke sökas, eller vid dess beskrifning omtalas, andra,
än de förunderligaste förmögenheter, och att, då dessa i
sjelfva verket saknades, vore det en pligt att likväl icke
låta dem saknas i berättelsen. Så tillade man Elefanten
nästan menskligt förstånd, moraliska egenskaper och
dygder, till och med begreppet om ett högre väsende eller
Solens dyrkan. Cassiodorus gaf dem en ålder af 2000
år och Indianerne tro att själen af en afliden stor Man,
Konung eller Kejsare, endast kan lifva dessa stora och stolta
djuriska massor. Ett slags hvita eller kanske rättare
ljusgrå Elefanter, som sällan träffas, anse de i synnerhet
såsom synliga vålnader af deras fordna Kejsare, och vårdas
derföre som sådana; de äta ur dyrbara käril, uppvaktas
af förnäma personer, få präktiga prydnader och underhållas
vid den regerandes hof. Det torde ännu vara en allmän
tanke att Elefantens ben sakna leder, att han aldrig
lägger sig och att han fångas med ett till hälften afsågadt
träd, mot hvilket, såsom stöd, han söker hvila, men kan
ej, sedan han fallit, resa sig. — Menniskan älskar det
ovanliga och ofta det orimliga, och dessa uppgifter om
Elefanten, så otroliga de än må synas, hafva dock, från det ena
tidehvarfvet till det andra, ofta med tillägg, sällan med
afdrag, blifvit till oss öfverförda och för sanna antagna.
Händelser hafva dock i vår tid inträffat, hvarigenom man
kommit i stånd, att, efter naturens föreskrift, närma sig
mera till sanningen. Och om det är en pligt, att inom
hvad krets som helst, bidraga till fördomars och falska
begrepps minskning, så har detta försök i något afseende
att påräkna ett mindre strängt omdöme.

*



Det besynnerliga Elefantslägtet, hvaraf vi med
säkerhet känna 2 särskilta arter, utmärkt icke mindre genom
en ovanlig kroppsbyggnad än genom sina seder och egna
förmögenheter, har, efter Linnéska uppställningsmetoden
af de 4-fotade däggande djuren, sin plats ibland Betlare
(Bruta), hvilka sakna framtänder, ha starka klor eller
naglar, trög gång och taga sin föda mest af växtriket. I
denna, genom nämda kännetecken bestämda afdelning,
har Elefanten framför sig slägterna, Sengångaren
(Bradypus), Myrsloken (Myrmecophaga), Fjälldjuret (Manis),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:45:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qcelefant/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free