Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ytan af kronan upphöjda, vågiga, mest paralella, tvers före
gående ränder.
Den Afrikanske har rundare hufvud, nästan konvex
panna och mycket stora öron. Försvarständerna äro hos
båda könen mest lika stora, och oxeltändernas kronor ha
upphöjda rutor i öfre ytan, ställda på tvären.
Vi skola i synnerhet uppehålla oss vid den förstnämda
arten och anmärka vid beskrifningen af dess betydligare
delar, de olikheter, som hittills blifvit iakttagne hos
den Afrikanska.
Snabeln är egentligen en utdragen näsa, tryne eller
nos, med hvilken öfra läppen är sammanväxt, försedd
med senaktiga hinnor och ytterst med hud. Den börjar
att omgifva öfre käken i granskapet af ögonen, är der
tjockast, och aftager småningom; blir halfrund och något
platt inunder; är mer och mindre tydligt ringlad, i mån
af dess utsträckning, och slutas nästan tvär, med en rund
mynning, i hvars främre eller öfra kant är en köttaktig
rörlig flik, lik ett kort finger. Inom den skållika
mynningen och i dess botten öppna sig 2:ne kanaler, skilda
genom en broskaktig vägg och svarande mot näsborrar
hos andra djur; dessa leda till en stor hålighet eller
kavitet inom snabelns bas, och synlig genom en intryckning
äfven i sjelfva benen, ikring hvilken kavitet snabelns
musklar fästas. En del al dessa rörelseorganer gå
längsefter i form af bågar, som förlora sig i den inre senaktiga
hinnan; en del gå tvärsföre, såsom strålar i en cirkel,
från den inre till den yttre senaktiga beklädningen.
Nerverna komma dels ifrån öfre käkens nerv, dels från en
gren af ansigtsnerven. Inga valvler finnas i snabeln, utan
tilltäppes den, vid basen eller mynningen, genom
musklerna, som trycka näsborrarnas inre väggar tillsammen. Huden
är skrynklig eller ringlad om snabeln är i förkortning,
och försedd med korta, glest strödde hår, som ej äro
synnerligen styfva. Man har anmärkt att hanens snabel
skall vara något längre än honans.
Med detta undransvärda verktyg, så olikt hvad
naturen till samma ändamåls vinnande tilldelat andra djur, och
så otillräckligt det genom sin enkelhet än må synas,
verkställer Elefanten likväl de mest oväntade rörelser,
förrättar rätt svåra och konstiga göromål och ådrar sig, icke
utan skäl, åskådarens uppmärksamhet och beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
