Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resa sig, sä fick lianen pä sin lott, att med snabeln i sinom
tid lyfta lienne igen på fötter. Man förutsåg att hanen
någon gång skulle glömma att meddela denna angelägna
hjelp; och när derföre en hona fans liggande död i
skogen, så var en obarmhertig hane orsaken dertill. Vårt
tidehvarf, som har den stora förtjensten, att ha förstört så
många vackra fördomens minnesmärken, har äfven öfv
er-korsa t detta romantiska kapitel i Elefantens Naturalhistoria.
Vi veta nu alt Elefanten, efter Qorses försäkran, parar sig
på lika sätt som hästen; att honan går drägtig 20
månader och 18 dar; att ingen viss brunst-tid af dem iakttages;
att de såsom vilda kanhända kunna upphinna 200 års
ålder, emedan man sett tama som lefvat 100 år; med mera
som redan anfördt är. Chardin , som sett Elefanten ock
Noshörningen tillsamman , vederlägger den sägen, att de
skulle vara naturliga fiender.
Elefanten har icke många .fiender ibland rofdjuren;
och menniskan, det grymmaste och-slugaste" bland dem,
fångar icke Elefanten utan svårighet; dertill lockas hon
likväl dels af Elfenbenet, en lönande handelsvara, dels af
den nytla hon väntar sig af det tamda djuret. Köttet
ätes väl af Negrerne, men är svampaktigt och
osmakligt. På Ceylon är en hel folkstam, som består af
Eie-fantiångare och tämjare. Vanligast plär man, på ett
tjenligt ställe i skogen, af starka pålar göra en
inhägnad, som på en sida bar en sLor och vid ingång
och der midtemot en lång och smal gång, i hvilken
O DO’
en Elefant icke kan vända sig. De vilda ditlocka? eller
injagas på flera sätt, men lättast med en tam hona
under brunst-liden; denna föres i trakten der de vilda
uppehålla sig och hennes Körnack eller ledare låter
henne skrika till dess en vild svarar; da vänder Kornack om
och låter honan som oftast förnya sitt lä,te, hvilket så väl
som lukten och spåren tjenar lianen till rättelse och för’
iionom oförmärkt in i instängningen och slutligen i den
smala gången, hvars öppningar med starka falluckor eller
bommar tillslutas. Sedan han gjort några fruktlösa
försök alt återvinna sin frihet, plär han sakta sig; man
svalkar honom också med kallt vatten, som slås öfver honom,
och med biträde af ett par tamda Elefanter, emellan
hvilka han sedan föres, och hvilka på befallning straffa honom
med snabeln när det behöfves, blir han snart nog tam
och yänjes så dervid, att han mindre än man skulle tro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
