Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta hast ur djurets bukkavitet, hvarest han tagit sin plats
för att beqvämare kunna arbeta, och, med knifven i hand,
tackade Hans Majestät underdånigst, för Dess nådiga
uppmärksamhet. En annan Elefant frän Imlien dog vid n års
ålder i Paris 1782, och blef af Daubenton och Mertrud
anatomiserad. Den skrek i glädje, då lian fick gå lös
i parken, gjorde aldrig ondt, var sin Kornack mycket
tillgifven och syntes älska snus och tobak. Men knappast
Itar någon Elefant varit för vetteonskapen gagneligaro än
ide 2 af olika kön, som under Franska revolutions-kriget
fördes ifrån Holland till Paris. Vid några års ålder
ankommo de 17S8 från Ceylon till Holland, och som de
,voro lustiga, fromsinla och läraktiga, lemnades dem i
Arfståthållarens hof mycken frihet. De gingo med
lätthet uppföre och utföre trappor i husen, igenkände sina
namn när de ropades, och undfägnades af alla. Men
nöjet att se dessa djur i sin frihet förlorade slutligen
nyhetens värde, och Elefanterne sändes till Loo, hvarest do
instängdes. Här träffade Franska arméen dem och de
affärdades 1797 till Paris, hvarest de tjent till original för
tle bästa figurer vi äga öfver Elefanten; uian har noga
ebserverat deras lefnadssätt, och var det på dessa som
man såg musikens förunderliga verkan. Den lärde
Zoologen Cuvier har författat en anatomisk beskrifning öfver
hanen, som dog af bröst-inflamtnalion i Januari 1S01, och
sörjdes så al den öfverlefvande honan, kallad Parkie, att
man länge fruktade för dess Hf. Publicisten för samma
år (an 10) kungjorde hans död, och blef den icke mindro
i Jurnalerna omtalad, än den som dog 1783, om hvilken
en Tidnings-skrilVare yttrar sig: »hans död skall utmärka
tidehvarfvet i Naturalhistorien annaler, ocli minnesvården
som honom ämnas, skall öfverlemna ät den sednaste
efterverld, hågkomsten af delta stolta och majestätiska djur.»
I de flesta länder, så inom som utom Europa, har
man för lång tid tillbaka funnit i jorden, ben och tänder,
hvilka man trott hafva tillhört än ett, an elt annat af do
nu existerande djurslägten. 1 Sverige hafva de stundom
förekommit i uråldriga myror och.kärr, dir man hämtat
bränntorf; i andra länder hafva de dessutom blifvit
fund-ne vid stränderna af Höder, der vattnet blonaL dem ilrån
jordlager, under hvilka de i en läng följd, af seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
