Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
kunna vi ej med någon säkerhet bestämma. Att Sverige emellertid
då egde helt andra konturformer än nu och att gränslinien mellan
Hufvudsumman af Adhémars pä sträng mathematisk bevisföring grundade
slutsatser kan sammanfattas i följande ord:
a) Till följe af eqvinoxiernas framryckande förefinnes en olikhet mellan summan
af dagens och summan af nattens timmar inom de båda hemisfererna.
b) Denna olikhet förorsakar en olikhet i de motsvarande temperaturerna, och
det är af denna olikhet, som olikheten i båda polernas ismassor härrör.
c) Den olikhet, som eger rum mellan de båda ismassornas vigt inverkar
rubbande på jordens centrum gravitatis.
d) Rubbandet af centrum gravitatis har till följd en rubbning och omflyttning
af vattnens jemnvigtsläge. Denna förflyttning af centrum gravitatis från
den ena hemisferen till den andra förmedlas eller inledes genom
afsmältningen af den ena hemisferens ismassor, men inträffar alltid före det
ögonblick, då den motsatta hemisferens ismassor ännu uppnått sitt maximum
af volym.
e) En sådan vattnens omflyttning kommer att ega rum och har egt rum hvart
10,500:de år.
Således enligt denna theori en öfversvämning, en slags syndaflod, efter
förloppet af hvart 10,500:de år. Jordens successiva utveckling och bildandet
af de geologiska formationerna få, enligt Adhémar, genom dessa företeelser
en naturlig förklaring. Om vi nemligen följa företeelserna i den ordning, i
hvilken de böra hafva inträffat under de tidsförlopp, som förflutit mellan de
båda sista öfversvämningarna, så kunna vi, enligt Adhémar, särskilja följande
tre epoker, nemligen:
Första epoken. För 11,119 år sedan öfversteg summan af norra polens
nätter med 7 gånger 24 eller med 168 timmar summan af södra polens. Det
norra halfklotet var då betäckt med ett istäcke, som sannolikt utbredde sig
mycket öfver 70° breddgraden från polen räknadt. Jordens centrum gravitatis
befann sig på den radie, som utmynnade i norra polen, och nästan allt vatten,
som fanns, betäckte norra halfklotet, hvars alla kontinenter till stor del voro
öfversvämmade. Södra hemisferens länder voro deremot torrlagda och beboddes
sannolikt af den menniskostam, som fann sin död vid den sist timade
öfversvämningen. Denna inträffade, enligt hvad traditionerna förmäla, för omkring
4,000 år sedan. Följaktligen hade det norra halfklotet redan i 7,119 år
fortfarit att uppvärma sig, innan sjelfva öfversvämningen (vattnens våldsamma
störtande från norra till södra polen) egde rum. Under flera tusen år före
och efter den tidpunkt, då nordpolens ismassor uppnådde sitt maximum, har
således vattnens rörelse knappt bort märkas och sannolikt är det under denna
period af stillhet, säger Adhémar, som de aflagringar afsatt sig, hvilka
tillkommit under det att hafvet sista gången öfvertäckte våra kontinenter. —
Under dessa mellantider af stillhet, under hvilka ena gången nordpolens, andra
gången Sydpolens ismassor till en viss grad ständigt tillväxte i omfång och
mägtighet, var det äfven som berggrundens afslipning och räffling försiggick i
de båda halfkloten.
Andra epoken. Från det ögonblick, då summan af nattens timmar inom
norra halfklotet började att aftaga och till följe deraf en minskning i kölden
att inträda, så började äfven gränserna för nordpolens ismassor att draga sig
tillbaka, under det att deremot Sydpolens ismantel vann i utsträckning. En
följd af denna dubbla verkan var, att centrum gravitatis närmade sig till
jordens medelpunkt och att det flytande omhöljet började antaga en hastigare
omflyttningsrörelse. Denna rörelse har i början sannolikt yttrat sig genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
