Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 GLACIALBILDNINGAR
nas föreningspunkt befintlig större åsgrop vittnar om den
återbä-rande (gyratoriska) rörelse hos vattnet, som sannolikt här en gång
egde rum under åsbildningen.
Gå vi nu härifrån till den närbelägna Svedviäsen, äfven en
ostlig biås till Strömsholmsåsen, så finna vi de första nordliga spåren
äf denna ås på Skultunaskogen i bergstrakten strax norr om
Heisingtorp (bladet »Skultuna»), hvarest, bland det eljest här allmänt
rådande och genuina krosstensgruset, på vissa ställen ett mera
ursköljdt och rentvättadt samt med rundade stenar mer och mindre
späckadt grus förefinnes, som tydligen påminner om rullstensgrus.
På nära en mils utsträckning i söder härom visar sig sedan intet
annat än krosstensgrus och berg, förr än något söder om Damtorp,
men här finner man midt bland krosstensgruset en sammanhängande
vid pass 0,i2 mils lång aflagring af rullstensgrus, i allmänhet låg
och obetydlig, men hvars södra del likväl har en något mera
utbildad ryggform (20—30 fot hög), omgifven som den här är af jemna
och släta lerfält. Några spridda till en del helt små åskullar
uppsticka sedan något längre i söder ur de lermarker, som ligga mellan
Walsta, Svedvi kyrka och Arby, men först vid Larsbo i Svedvi
socken visar sig åter en sammanhängande åssträckning, som, efter sakta
stigning till en höjd af 90 fot, vid Herrevad i Kolbäcks socken
förenar sig med hufvudåsen, skild från densamma blott genom den
här förbiflytande Kolbäcksån.
Biåsarnas utbildning i allmänhet mindre fullkomlig. Af dessa
exempel, hvartill ännu manga flera skulle kunna läggas, men för
hvilka jag ber att få hänvisa till de å Tab. 9, 10 och il framställda
åsprofilerna1), ser man således, att dessa biåsar i allmänhet äro
mindre tydliga och framstående än hufvudåsarna, ena gången med
afseende på sitt innehåll, som icke alltid är så fullt rullstensartadt,
som man kunde begära, en annan gång med afseende på sin form,
som ofta icke är utbildad såsom rygg, utan blott såsom en
oregelbunden aflagring och en tredje gång med afseende på sin höjd och
sammanhängande utsträckning, och detta allt icke blott vid deras
första nordliga uppträdande, utan ä£ven under deras fortsättning
söder ut till mötes m^d någondera af hufvudåsarna. Mellanrummen
*) Se företrädesvis profilerna öfver de sex till Eriköpiiigsåsen hörande biåsarna,
nemligen Huddungeåsen, Skommaråsen, Snesholmsåsen, Ramsjöåsen,
Ingesboåsen och Skärsjöåsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
