Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 SAMMANFATTNING AF BILDNINGSPROCESSERNA
darna och småningom fördes ned till kusten, blefvo nu på nytt ett
föremål för hafsvågornas sorterande inflytelser. De aflagrades
derföre, i mon af deras tyngd och storlek, på närmare eller fjermare
afstånd från kusten, sanden i närheten deraf samt de leriga ämnena
på större afstånd derifrån och uppå djupare vatten.
Af samma orsak, som endast sandiga aflagringar (glacialsand)
kunde afsätta sig under de sista stadierna af glacialtiden, af samma
skäl blefvo de skeende afsättningarna nu under början af
postglacialtiden också uteslutande af sandig eller grusig beskaffenhet. Dessa
sandmassor (postglacialsand, mosand, c), skulle derföre mångenstädes
inom de högre belägna landdelarna (omkring 800 å 1200 fot öfver
hafvet) komma att direkte öfverlagra de bäddar af glacialsand, b,
som der förut förefunnos och ifrån hvilka de också egentligen ledde
sitt ursprung eller utvaskades. Men gränsen mellan dessa båda till
tiden olika, men till inre beskaffenhet alldeles icke eller knappt
skiljbara, aflagringar är omöjlig att skarpt bestämma. De
sammanflyta med hvarandra till rummet, likasom i viss mon äfven till tiden.
När derföre dessa båda sandlagers utbredning jemte hvarandra
någongång åskådliggöres pä något af de geologiska kartbladen, så
kan gränsen dememellan icke anses annat, än såsom ungefärlig.
Men allt efter som nu hafvets vatten sjönk undan och de
glaciala lerbäddarna började att torrläggas, blefvo äfven dessa snart
föremål för hafvets egen eller för de ofvanom dess yta rinnande
vattnens eroderande inflytande. De sålunda utslammade
lerpartik-larna afsattes nu på något afstånd från kusten i lugnare vatten, der
deras egen tyngd och vågornas minskade rörelse tilläto dem, att
sjunka till botten {postglaciallera, åkerlera, c’). Dessa leriga ämnen
synas emellertid icke hafva aflagrats på så särdeles djupt vatten:
till qvantiteten voro de ju icke heller så betydliga, som under
glacialtiden, då inlandsisarna verkade i sitt högsta flor och då massor
af slam nedfördes till hafvet af jökelbäckarna eller af hafvets
vågor sjelfva utsköljdes ur de då ännu obetäckta morängrusbäddarna.
Det afstånd från kusten, inom hvilket hafsvattnen kunde, så att säga,
mätta sig med lerslam, sträckte sig derföre nu icke så särdeles
långt ut från stranden, som under glacialtiden. Lerafsättningarna
blefvo således nu både till qvantiteten ringare och till tiden
hastigare. Det är ock derföre, som vi finna de postglaciala
leraflagringarna i allmänhet innehafva en mycket ringare mägtighet, än
glacialtidens lera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
