Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 NYABE OCH NUTIDA BILDNINGAR.
genom ett något olikäi beteckningssätt. Men till lycka för detta
intresse intaga också fle s. k. torfdybildningarna den ojemnförligt
största arealen. Det ’åt öfverhufvud också endast ett mindre antal
mossar, som utöfver hela sin utsträckning bestå af mosstorf.
Vanligen intager denna sednare endast vissa begränsade mindre områden
inom de särskilda torfdybassinerna, merendels i mossens midt, och
om äfven en sådan öfver hela sin vidd undantagsvis i dagen skulle
innehålla endast mosstörf, så finner man dock oftast, åtminstone i
de djupare lagren, denna mosstorf förvandlad till torf dy, eller om
en sådan öfvergång icke kan påvisas, i bottnen af bäckenet ett lager
af torfdy, som för sin bildning haft att tacka andra växtlemningar,
än sådana, som i de öfra lagren utgöra hufvudmassan af bäckenets
innehåll.
Topfbildningarnas mägtighet och lagringsförhållanden. Torfmassans
mägtighet kan i de mindre bassinerna uppskattas i medeltal till
2—4 fot, i de större deremot till 10—12 fot, ehuru många bland
dessa sednare visa en tjocklek, uppgående ända till öfver 20 fot, såsom
fallet är hos den s. k.i Stormossen vid sjön Tjurlången i Arboga
socken (bladet »Arboga») och flera af mossarna i vestra ändan af
Dals s. k. slättbygd nedanför Kroppefjället och ibland hvilka den
s. k. Grönlidsmossen mellan Östersjön och Bläcketjärn vester om
Rådanefors bruk har en i mägtighet, större än 30 fot.
Nästan utan undantag hafva dessa torfaflagringar såväl inom
Mälarprovinserna, som i1 de inom Westergötland och Dalsland hittills
undersökta trakterna, funnits hvila på den vanliga ler- eller
mergel-grunden, ehuru flerstädes närmast underbäddade af ett tjockare eller
tunnare lager af gyttja (eller Snäckgyttja), och endast i några färre
enstaka mindre mossar har sand eller grus befunnits utgöra
torfmassans underlag. I de högre belägna trakterna af vårt land
deremot (Norrbottens lappmarker, Jemtlands, Dalarnas och Herjeådalens
bergs- och fjälltrakter, äfvensom inom Smålands och Westergötlands
högländer), der hvarken i glaciala eller postglaciala leraflagringar
fin-nas för handen, utgöres deras underlag alltid af grus eller sand.
S. k» »högmossar». En egenhet för många bland dessa
torfmossar, såväl de inom skogs- och bergsbygderna, som de på
slättlandet belägna, är den i ofta nog högt uppdrifna kullrighet eller
tillsvällning, som visar sig på midten af desamma, så att en person,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
