Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID KAUKASUS.
2 9
-åter för den inneboende makten hos urgamla sedvänjor, hvilka väl
kunnat söfvas, men ej förqväfvas. Det är på denna väg och under de
senaste tretio åren, det Tiflis utvecklat sig, hvars lif vesterländska
författare förstått på så lockande sätt skildra. Mot en bakgrund, mättad
af ljus och doft och genomflätad af vinrankor, hafva de låtit framträda
dessa lifskraftiga gestalter, för hvilka den lättlynte, sköne georgiern och
den ännu mera lättlynta, lysande georgiskan utgöra liksom den
förkroppsligade typen. Hvem skulle ej hänföras, om han helt oförtänkt
befunne sig öga mot öga med denna uppenbarelse från österlandets
qvinnoverld, hvilkens minsta drag förråder höghet såväl som behag —
det blåsvarta håret och det klarblåa ögat, med sin förunderliga blandning
af sinlighet och barnslig oskuld i blicken, den bländande hvita hyn, den
höga pannan, på hvilken kostbara smycken glänsa, och den smärta midjan,
som af ett slags hvit slöja — ischadran — afundsamt döljes för
åskådarens blickar? — Vid den tid, då vårdagens sista fläktar glida bort
på Kurs böljor och fjällens skuggteckningar öfverdragas af aftonens
blåa färgton, lemna de sköna i Tiflis sina vällukts qvalmiga tillhåll.
Terrasser och svalar befolkas med hviskande eller skrattande grupper; det
är då man är i tillfälle att njuta af den fängslande syn, Bodenstedt så
plastiskt tecknat:
Båd’ luftiga balkonger
■ Och gallerier rada sig
Kring alla husens väggar;
Och. dit församla, glada, sig,
Så snart sitt skimmer månen strör
På alla kanter, fagra mör.
Och halft öfver räcket sträckta,
De vänligt nedåt blicka;
Och brokiga drägter fläkta
Och fram små fötter sticka;
At mörka ögons låga
Ger slöjan endast råga.
Hvad som ovedersägligt röjer georgiskans österländska härkomst,
är hennes sorglösa väsen och bristande sinne för det husliga lifvet.
De stunder, en Tiflis-skönhet ej fördrifver vid en bägare eldigt
kake-tiskt vin eller i kretsen af musicerande tärnor, är hon med ali säkerhet
att träffa vid baden, som äro belägna i den tatariska delen af staden.
I förening med detta står ett annat, från det europeiska väsentligen
afvikande, bruk eller att damerna här högst sällan, kanske, rättast sagdt,
aldrig, i sina hem mottaga besök af någon, tillhörande deras eget kön.
Man inbjuder hvarandra att tillbringa den eller den dagen i badet,
och att detta innebär något mer, än blott och bart en uppfriskande
tvagningsprocess, ligger väl temligen nära till hands att antaga. I sjelfva
verket förklenar man vid sådana tillfällen sin nästa med fullt ut så
mycken smak och konstfärdighet, som någonsin i en vesterländsk
budoar, ’.ch begår tokerier, som passa väl i stycke med den grundliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
