Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID KAUKASUS.
2 9
landets milda klimat nästan allestädes gör obehöfliga Han vandrar i
skuggan af väldiga nöt- och kastanieträd, och den pontiska jättedrufvan,
som ofta med tjockleken af ett manslår klänger sig upp till de högsta
trädtoppar, lemnar honom frukt i öfverflöd. . Alla mingrelier äro fattiga
och samfundsandan har hos dem hunnit till ytterst ringa utveckling, i
det en hvar litar på en mild försyn och under den sydländskt brännande
solens inverkan helt och hållet försjunker i ett dolce far niente.
Från denna ytterlighet gifvas tvänne öfvergångar: den ena till den
för det mesta fattiga och till få behof inskränkta befolkningen i Gurien,
med hufvudorten Batum, äfven medelpunkt för de pontiska lasernas
handel, och den andra till Imeretiens bergsbygder. I de sistnämnda
bo invånarna i allmänhet mera spridt; de gruppera sig emellertid kring
åtskilliga smärre medelpunkter för odlingen, medan man i Mingreliens
lågland anträffar endast enstaka jordbrukare och så godt som inga byar.
Äfven husgerådet och allt i vidsträcktaste mening dithörande är af
synnerligt primitiv beskaffenhet; så — för att blott taga ett exempel
— vagnarna, hvilka äro groft tillyxade, hvila på tunga blockhjul och
dragas af bufflar, mingreliernas, liksom guriernas, enda husdjur. Till
denna redskapens otymplighet vill invånarnas egen företeelse ej rätt
passa; de äro nämnligen till större delen resliga och välväxta, med
ädelt mejslade drag, fri hållning och smidiga rörelser — med ett
ord, födda sprättar; för öfrigt i det ena distriktet blonda och
blåögda, i det andra svarthåriga och med brinnande ögon, men alltid i
besittning af de fysiska företräden, dem man tänker sig oskiljaktiga
från den "kaukasiska" rasen.
Kan man från denna, den gamla kolkiska, kusten ända till det
inre af Georgien eller de i nordost derom uppstigande berglanden
spåra en gradvis följande stegring i arbetslust, lefnadsbehof och
intelligens, motsvarad af en på hvarje verksamhetsområde ökad rörlighet, så
ställa sig sakerna deremot helt annorlunda, så snart man beträdt den
östliga hälften af det näs, hvaraf Transkaukasien utgöres. Det är här
andra folk, hvilka träda oss till mötes på ett sätt, lika litet tilldragande,
som naturen i det land de bebo. Söder ut sänker sig nämnligen
Kaukasus i afsatser ned åt Kur och öfvergår sist i stepper, bebodda af
kringströfvande tatarer, hvilka ej veta af något varaktigt hem, ej äga
några föreningspunkter och tillbringa åtta månader af året på
Kara-baghs fjällbeten. Här finnes ej, såsom på näsets vestra sicla (i Georgien),
någon rikedom på produkter, någon vegetationens yppighet eller något,
som erinrar om den stora "pontiska fruktträdgården". De, som
inne-hafva denna landsträcka, äro utom dess till större delen muhammedaner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
