Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
VID KAUKASUS. 2 9
med afsigt sträckte sig, ty i närvarande stund är hela denna nejd blottad
på invånare ... I den intill Elbrus stötande floddal, som från söder
till norr omsluter Kubans öfre lopp, börjar kabardinernas land, deladt
i stora och lilla Kabarda och, i anseende till sin jämnförelsevis större
tillgänglighet, ett af de områden, der ryssarna först vunno fast fot.
Till Kabarda sluter sig Tschetschna eller tschetschensernas land, med
sina mot Terek sluttande, mörka skogshöjder. Ehuru närbeläget till
ryssarnas operationsbas, utmärkte sig dock just detta land genom det
mest energiska motstånd, och för dess furste, den genom sällspordt
hjeltemod fräjdade Schamyl, lyckades till och med underverket att under
en gemensam fana förena sins emellan fiendtliga stammar. Till
Tschetschna gränsar Daghestan, ett vid Kaspiska hafvet beläget kustland, der
talrika stammar under det gemensamma namnet daghestaner haft och
ännu hafva sina hemvist; och med dessa slutar raden af de i norra
delen af Kaukasus boende folkslagen.
Till stammarna i mellersta delen (centralzonen) hörde tillförene
ytterst i vester de söder och sydost om adigherna boende, äfvenledes
tscherkessiska abadserna, och till dessa slöto sig abaserna, boende, ända
till Elbrus’ gletschertoppar, i den ytterst vilda trakt, der Kuban
uppspringer. På andra sidan Elbrus-gruppen och på den höga platå, som
är Ingun s källa, träffa vi de ljushåriga suanerna (suaneterna), hvilka hafva
med georgierna gemensam härkomst. Öster om dem och söder om
Kabarda bo de ariska osseterna. De sistnämndas grannar äro
schev-surerna, hvilkas landamären stöta intill de daghestanska avariernas, de
yttersta utposterna bland till den "centrala zonen" hänförliga folkslag.
En mångfald, som ej är de nyssnämndas underlägsen, förete
ändtligen de stammar, hvilka befolka — eller befolkade, ty utvandringen
har här slitit de största refvorna — landet mellan de södra
sluttningarna af Kaukasus. Närmast möta vi åter tscherkessiska folk,
nämn-ligen natukaiserna i nordvestligaste hörnet af det kubanska Kaukasus,
dernäst schapsukerna, redan grannar till Svarta hafvet, och vidare i
ordning ubykerna, saskerna och abkaserna. Norr om Georgien bygga
pschaverna och öster ut, ända ned mot Kurs slättland, sträcker sig de
ofta nämnda lesghiernas område.
Af alla bergsstammar är det egentligen blott tscherkesserna och
tsche-tschenserna, som i Europa ådragit sig en allmännare uppmärksamhet.
Hvad angår de förstnämnda, så är denna uppmärksamhet lätt förklarlig,
då den har sin grund icke blott i den, visserligen ej alltid berättigade,
entusiasm, deras kamp mot Ryssland framkallat, utan ock i det rykte,
deras qvinnor af ålder om sig ägt, att vara bland de skönaste på jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
