Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
VID KAUKASUS. 2 9
Och dock ... du mig, så blind i
allt,
Af nåd ju än bedraga kunnat;
Fast sjelf med bröst, för kärlek kallt,
Du kunde mitt dess lycka unnat . . .
Du ville ej!"
Hon tystnar och omfattar andlös hans knän. Men den obeveklige
mannen fortfar med sin bekännelse: äfven han hade i sitt aflägsna
hemland som yngling förgäfves tiggt om genkärlek. "Jag älskade och
led ensam och ensam skall jag ock en gång dö!" — Åter förgå dagar,
men nu ångestfyllda; tscherkesserna hafva åter dragit ut mot fienden,
och i den halft öfvergifna byn sjunga tärnorna sina gamla visor om
örlig och kärlek. Då är det
Med ens lian hör de kända fjäten —
Ocli djerft af qvällens fläktar smekt
Sig slöjan lyfter, pligtförgäten,
Från hennes anlet — o, så blekt! —
Ej tungan viljans bud kan följa;
Om tårar sqvallrar ögats nejd;
Kring barm och axlar utan hejd
Det lösta hårets floder bölja.
En fil hon liögt i handen bär:
"Nu fly; ty vägen öppen är
Och fiende du ej skall möta!"
Med tillhjelp af filen löser hon kedjorna från fången, som hänförd
af tacksamhet sluter henne i sina armar. "Kom", säger han, "och fly
med mig från detta grufliga land!" Men anbudet har gjorts förgäfves;
hvarje hennes förhoppning är ute och hvarje spår af det korta
kärleksruset försvunnet; en förtärande brand härjar i dess ställe hennes inre.
Hon räcker honom handen, men till afsked.
Han bredde ut sin famn mot henne
Och mun mot mun sig tryckte het:
En kyss, som från hvarandra slet,
Ej en, som enade de tvänne.
Se’n ställa de till ödslig strand
Sin vandring tysta, hand i hand.
Han hunnit re’n i vattnet glida,
Som, mörknadt nu, till skum han slår,
Och re’n vid flodens andra sida
Hans sträckta hand till klippan når —
Då hörs ett ljud från lemnad strand:
Det vattnets spegel var, som brast;
Han klättrar högre upp med hast,
Ser dit, och — tomt är der på land!
Han skummet ser, som sakta rörs,
Men hur och hvart han än må blicka
På strand, på höjd syns ingen flicka,
Allt dödt och stilla! —Knappast hörs
En hämmad suck i luften flyta,
Som sökte vinden sjelf ett spår
Vid det en ring på vattnets ytr.
Till spegeljämnhet återgår. —
Med denna kaukasiska kärlekshistoria skiljas vi från bergsbygden,
för att ännu en gång begifva oss in i landet på andra sidan derom.
Det är detta lands östra del, der de båda floderna Kur och Årås (Araxes)
omsluta såväl vidsträckta sand- och stenstepper, som vilda högland
(distriktet Karabagh), vårt besök denna gång gäller. Här bo de schiitiska
tatarerna, nomader, hvilka med sina hjordar tillbringa sommaren på
höjderna och vid den strängare årstidens början åter nedstiga på steppen,
för att uppsöka sina betesställen för vintern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
