- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
60

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 G

VESTRA ASIEN.

sonlighet lemnade någon anknytningspunkt för romantisk utsmyckning,
då i hennes uppträdande, som sagdt, ej fanns ringaste återstod af
qvinlighet. Hennes afsigt att deltaga i striden mot Ryssland vann ej
fullbordan, och från det ögonblick, hon med sitt följe åter styrde kosan
mot hemmet, är hvarje spår af hennes verksamhet försvunnet. Måhända
reser sig dock vid någon af de svindlande bergsstigarna i Rovandiz
till hennes minne en hvit grafsten, med ristningar framställande dolkar,
stridsyxor och lansspetsar, såsom höfves en äkta kurdisk krigaregraf.

För att nu öfvergå till de kurdiska qvinnornas yttre, så gör detta
på det hela ett särdeles fördelaktigt intryck. Visserligen hafva
åtskilliga af dem antagit oseden att tatuera sig eller bära, liksom så många
andra asiatiskor, knappar och ringar i näsvingarna, men deras
anletsdrag utvisa godmodighet och inre tillfredsställelse. De äro i regeln ej
smärta, utan snarare undersätsiga, med fullt utvecklade, runda former,
och alla deras rörelser förråda otvungenhet och smidighet. Det vore
emellertid förhastadt, att häraf sluta till någon öfverdrifven otvungenhet
äfven i deras skick. Renhjertade och naturliga, hålla de äfven strängt
på tukt och ära och bete sig inför främlingar ofta till och med på ett
tveksamt och nära nog skyggt, men alltid allvarligt och tillständigt sätt.
Tvänne från hvarandra afvikande typer kunna iakttagas: krigarekastens
qvinnor hafva rundare hufvud och något breda ansigten med starkt
framträdande knotor samt oftast mörka ögon och hår; den
jordbrukande klassens qvinnor äro i allmänhet vackrare, och man träffar bland
dem ofta blondt hår och milda, blåa ögon, liksom hela ansigtsbildningen
hos dem är ojämnförligt ädlare. Allesammans smycka de gerna sitt
hår eller det slags baretter, ’de bära, med hela härfvor af uppträdda
mynt och annat bjefs; oformliga hufvudprydnader förekomma dock
endast bland de i Anatolien boende kurdernas qvinnor. Kurdiskans
drägt kläder henne synnerligt väl och består af röda, till fotknölen
räckande, underkläder samt ett slags röd eller hvit talar, som lemnas
öppen öfver en rikt (med glasperlor, guldbroderier, metallhäktor, mynt
eller kedjor) utstyrd jacka. I allmänhet begagnas ej slöja; det är blott
de förnämsta stamchefernas gemåler, hvilka af undseende för koranens
föreskrift ej offentligen visa sig obeslöjade.

Vi hafva ofvanför talat om den outtröttliga verksamhet, som af
den kurdiska qvinnan utvecklas i hennes hem. Detta hem består hos
de kringflyttande kurderna af ett svart filttält (’kara-tschadyr) och hos
de bofasta af en låg stenbyggnad med platt tak. Dylika okonstlade
boningar förekomma, sommartiden bland bergen och vintertiden i de
skyddade dalsänkningarna, något hvarstädes, antingen i långa rader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free