- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
90

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

FRÅN TAURUS TILL HIMALAJA.

Blomstersängen, hur än lion doftar, är
Utan tulpanens blomstrande kind ej skön.
Så är ock rosiga mon med honungsläppar,
Utan att kyss hon och famntag beskär, ej skön.
Utan näktergalarnas sång är rosen,
Är cypressen, hur smidig som helst, ej skön.
Hvarje bild, den störste mästares verk,
Om den henne ej visar, är* dock ej skön.
Drufvosaft och blommande ros och lustgård
Är, om flickan flyktat sin kos, ej skön.
Derför, o Hafis, att hjertats mynt är haitiöst,
Finner flickan heller dess skänk ej skön!

Fåfäng hyllning.
På eterns haf, det mäktiga,
Den höga månens strålar redan leka
Och, likt en guldfrukts präktiga,
I lundens djup de mörka lofven smeka.

För honom ödmjukt liljan strör

Sin rökelse; betagen honom varsnar

Bulbul, den tonkonstmäktiga,

Och egnar honom ali sin sång, den veka.

Men, ack, hur stolt lian skrider hä’n!
Ej vill han, att förhoppningar, för sköna,
Sig sångerskan bemäktiga
>Och blomman ock, den kärleksfulla, bleka.

Du, mö, är månen; liljan är

Mitt sinne; näktergal min läpp må kallas,

Hvars bön, den så andäktiga,

Ej sommarnatten lång dig kan beveka.

Klagan.

Säg, o morgonvind, som smeker
Så den flyktande gasellen,
Medan jag, af kärlek sårad,
Söker öknarna och fjällen,

Säg mig, du, hur hennes öga,
Detta mörka, underbara,
Detta anlet’, skönt som månen,
Kan så obevekligt vara!

Ja, ej något finns att tadla
Vid en skönhet, liksom denna,
Annat än att vackra flickor
Aldrig trohets värde känna.

Jag tänkte pä dig.

På dig i nattens mörka sköt
Jag tänkte: strax sig mörkret bröt;
Med häpnad då jag skönjde grannt
Hur morgon sig i kammar’n göt.

I denna samma stund, ej sannt,
Ej heller du ditt öga slöt?
I samma stund, min mö, ej sannt,
Vid mig din tanke ömt sig knöt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free