- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
96

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

IRAN TA UR U S TIL L HIM A L A JA.

pluggar, indrifna i marken och vid hvilka tältet fastgöres. Öfverst
i detta lemnas en öppning med en rörlig klaff, för att aflägsna röken
och de vintertiden, som man lätt kan förstå, just ej balsamiska ångorna
inne i tältet; ingången täckes likaledes med en filt.

Detta slags tält — eller barack —, hvartill mönstret är gemensamt
för alla Centralasiens steppfolk, kallas hos turkmenerna ova eller oy,
hos kirgiserna kascha och hos kalmuckerna jur ta. Turkmenernas ova
innesluter helt naturligt familjens hela’ lösegendom, hvilket gör, att man
i den huller om buller mötes af husgeråd, klädespersedlar, vapen, trasor,
täcken, matvaror samt torr kamel- och hästspillning, hvilka sistnämnda
båda ämnen begagnas såsom bränsle. Renlighet är i allmänhet ej
stepp-invånarnas förnämsta dygd. Det heter, att kylan hela vintern igenom
hindrar dem att tvätta sig. Detta kan så vara. Men hvad som nu vinner
på detta slags helsovård, icke är det just skönhetssinnet.

Emellertid är turkmenen ingalunda obekant med hvarje lyx. Det
ligger i sakens natur, att den, som på ett eller annat sätt lyckats "sko
sig", äfven låter någon del af det förvärfvade komma hemmet till godo.
Det inre af en sådan bemedlad turkmens "hvita tält" (ak-oy) kan
uppvisa vackra, hvita filttäcken, mattor, af brokigt mönster, för väggar och
golf, samt präktiga vapen, redskap och kärl. Då ett ungt par sätter
upp sin ova, saknas hvarken omsigt eller en viss smak; men spåren
häraf vara ej länge, ty efter någon tids förlopp har tjället, så utan
som innan, hunnit bokstafligen stelna af orenlighet.

Den turkmenska qvinnans tidigaste år äro tillika de lyckligaste i
hennes lefnad. Enär hvarken hos turkmenerna eller Centralasiens öfriga
steppfolk förekomma så tidiga giftermål, som annanstädes i den
museimanska orienten, åtnjuter här den unga flickan ända till sitt sextonde
eller sjuttonde år jämnförelsevis stor frihet. De husliga arbeten, som
åligga henne, äro hvarken mångfaldiga eller påkostande, och då könet
här sällan eller aldrig använder slöja, kunna de giftaslystna unga männen
äfven med mindre svårighet träffa sitt val. Der så skett, ombesörjer
en väninna eller slägting det rent affärsmessiga i saken (köpet), hvarpå
eri inollah uppsätter kontraktet och bestämmer dagen för bröllopet eller
trolofningen, såsom det, af skäl som vi snart få se, snarare torde böra
kallas. Så lättvindigt, som denna början lofvar, får det hela dock ej
aflöpa; äfven här måste det se ut, som bortröfvades bruden, och
förberedelserna härtill vidtagas med stor omständlighet. Brudens moder jämte
qvinliga slägtingar och väninnor samlas först på öfverenskommet ställe
och lasta tyg, täcken samt annan lösegendom på kameler, på hvilka
de sedermera sjelfva sitta upp, för att styra kosan till brudens tält;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free