- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
137

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÄMRE INDIEN. 137

ännu högre grad, förhåller det sig med drägten; hvarje kast liksom
sekt har sitt eget sätt att kläda sig. Till de för alla gemensamma
plaggen höra tscholi, en liten jacka med korta ärmar, räckande öfver
bröstet, men ej längre, samt sary, ett stort stycke tyg, som lindas kring
lifvet och vidare kastas öfver axeln, mången gång äfven öfver hufvudet.

Hinduiskorna hafva en till passion gränsande böjelse att styra ut
sig med nipper, juveler och annan grannlåt, och denna böjelse är
urgammal; den sträcker sig så långt tillbaka som
till vedatiden. Till och med qvinnor af lägsta
klass ser man ej sällan bära näsringar af guld,
besatta med perlor. På armarna hafva de ringar
af silfver, koppar eller glas, på tårna smärre
dylika och kring fotlederna tunga band af metall.
Öronen äro formligen belastade med guldringar,
och för anbringande af ännu massivare
prydnader genomborras örsnibben på ett sätt,
hvaraf den afskyvärdaste vanställning följer.
Förfarandet härvid är ungefär detta: Medan
flickorna äro helt små, göres på sitt ställe i örat
ett snitt, hvari instickes ett sammanrulladt, styft
blad, hvilket, under sträfvandet att återtaga sin
förra form, ytterligare vidgar snittet; har bladet
förlorat sin elasticitet, så utbyter man det mot
ett nytt, och på sådant sätt blir hålet allt större
och uppnår slutligen en genomskärning af
omkring en tum. Operationen är ingalunda
smärtfri, och man ser ofta flickor med svullna och
inflammerade örmusslor. Har den emellertid lyckats,
så anbringas den hufvudsakliga prydnaden,
hvilken oftast är en guldplåt med ett i kanten
befintligt hak, hvarmedelst den fasthålles på sitt
ställe. Består prydnaden af finare filigransarbete,
så vänjer sig väl ägarinnan småningom vid dess tyngd, men i annat
fall är hon nödsakad att fördela denna på vid håret eller
hufvudbetäck-ningen fästa band eller häktor. Det oaktadt vidgas öppningen med
åren mer och mer? och hela öronspetsen är då utdragen till likhet med
en ofantlig ögla, hvilket tager sig ,allt utom vackert ut.

Hinduernas födoämnen erbjuda ej synnerlig omvexling. Det
vigtigaste är i vatten kokadt ris, med en tillsats af "karry", hvilket till—
redes på olika sätt. Så "utgör det stundom en blandning af grönsaker,

Öronprydnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free