Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 BORTRE INDIEN OCH DEN MALA JISKA ARKIPELAGEN.
Om ett annat, norr om dessa stammar boende, vildt folk, de så
kallade mu-teu, hvilket i många blodiga fejder försvarat sitt oberoende
mot kineserna, måste vi fatta oss helt kort. Dess qvinnor nedlägga
mycken omsorg på det yttre; de utsy sina kläder med glasperlor samt
nyttja armringar, bälten och halsband. I stället för örhängen begagna
de perlor och kulor af drifvet silfver, liksom de af dylika kulor och
glasperlor, uppträdda på halmstrån eller bambuspån, göra sig
hårprydnader, slutande med en nedhängande röd och hvit tofs, äfvenledes
utsirad med glasperlor. Hela denna grannlåt påminner lifligt om zigenarnas.
Vid Mekongs nedra lopp, mellan Siam och Koldnkina, finna vi
riket Kambodja, liksom det förstnämnda styrdt af tvänne konungar och
med en befolkning, hvilkens lifskraft sett sina bästa dagar. De talrika
fornlemningarna i det inre af landet ådagalägga, att det under sin
blomstringstid varit i besittning af. en långt framskriden kultur; äfven
hos invånarna sjelfva finna etnograferna stöd för åsigten, att de äro
landets äldsta och ursprungliga. Deras religion är buddhaism eller,
närmare sagdt, en vidunderlig panteism. Beträffande landets qvinnor,
skilja sig olika resandes uppgifter väsentligt från hvarandra. Medan
somliga gifva dem ädla former och rena drag, framställa dem andra
såsom groflemmade och knotiga, med runda och plumpa ansigten samt
tjocka, af betel förderfvade läppar. Enligt sistnämnda sagesman, skola
de äfven hafva oproportionerligt korta ben och öfverdrifna anlag för
fetma. Det säkraste af alltsammans är, att de misshandla sina örsnibbar
på samma sätt, som de flesta indiska qvinnor. I Kambodja, som i Siam,
är månggiftet allmänt,’ liksom för öfrigt den krassa öfvertro, hvilken der
vunnit insteg, insveper alla samhällsförhållanden i sin mörka skugga.
Återstår att egna en blick åt den sista af hithörande stora stater
eller kejsardömmet Annam, upptagande Bortre Indiens östra del och
bebodt af ett folk, som längst af alla på halfön lyckats motstå
europeiska inflytelser. Det var först fransmännens energiska sätt att
uppträda, efter cleras besittningstagande af Nedre Koldnkina eller Mekongs
mynningsområde, som gjorde slut på landets förra otillgänglighet, och
i närvarande stund är Annam ej mindre än Kambodja att räkna
som fransk lydstat. Hvad vi om annamiterna, särskildt deras qvinnor,
hafva att förtälja, länder ej till deras synnerliga beröm; i allmänhet kan
dock sägas, att medan slättens invånare, ehuru till det yttre mera
förfinade, äro bedrägliga och sedeslösa, bergsborna deremot utmärka sig
för en viss öppenhet och fasthet i karaktären.
Annamitiskornas yttre är, om möjligt, ännu mera ofördelaktigt än
de qvinnors, vi i det föregående på halfön lärt känna. De stå, enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
