Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
KINA.
småningom antagen form for umgänget, utan urgammal tradition.
Kong-fu-tse säger, att ceremonierna förebilda dygderna och tjena till att
vidmakthålla dessa, att påminna om dem och i många fall ersätta dem.
Häraf förklaras äfven det kinesiska Jandtfolkets likaledes höfliga och
kruserliga sätt, medan man i våra landsorter deremot sällan spårar något
liknande.
Om det kinesiska köket finnas så många utförliga beskrifningar,
att vi dervid ej behöfva länge uppehålla oss. De mindre bemedlade
lefva nästan uteslutande af ris; fläsk och fisk äro sällsynta godbitar.
Så mycket rikare och mera raffinerad är matsedeln vid de förmögnas
bord. Här finna vi ostindiska svalbon, mongoliska svampar, soppa på
hajfenor (tillsammans med skinka och höns), hårdkokta vipägg,
cham-pignoner med bambuknopp, köttpastejer i mandelmjölk, pudding af ris
med frömjölet af liljor, lök och mandel, samt såsom efterrätt:
näckrosrötter, blomsterlökar, syltade jordgubbar, melonkärnor och så vidare.
Äfven en del animaliska födoämnen af det mest motbjudande slag anses
af kineserna för läckerheter; sådana äro daggmaskar, råttor och ett
mos af rutten fisk och hundkött. Maten skäres fint och upplägges i
små skålar på en bricka; i stället för knif och gaffel begagnas, som
bekant, ett par små pinnar af trä. Med undantag af risbränvin (samtshu),
förekomma inga spritdrycker bland de egentliga kineserna.
Men det är tid, att vi från dessa yttre sidor af kinesernas lif vända
oss till de företeelser, själslifvet hos dem erbjuder. Det är
hufvudsakligen deras uråldriga litterära skatter, vi härmed afse. Då det just är
inom ramen af ett folks litteratur, dess åsigt om qvinnan, hennes
sedliga värde och mycket annat, som med ämnet står i sammanhang,
trognast återspeglas, skulle vi. äfven hos kineserna kunnat vänta oss,
att åtminstone på detta område finna några af de upplysningar, vi söka.
En sådan väntan blir emellertid besviken. Men ej nog härmed: roman
såväl som drama äro här förskräckande torra och färglösa;
pedanteriets blytyngd häftar vid hvarje inbillningskraftens rörelse och ingenstädes
möter man poetisk uppfattning eller konstnärligt herravälde öfver ämnet;
korteligen: hvarje rad är ett uttryck af det äkta och oförfalskade
kinese-riet. På sitt sätt är detta för oss upplysning nog.
Ett enda af Kinas litterära minnesmärken utgör i detta afseende
ett undantag; vi mena visorna i den förut omtalade samlingen
Shi-king. Länge derförut gängse hos folket, samlades dessa, till ett antal
af tre hundra fem stycken, i sjette århundradet före Kristus af
Kong-fu-tse och blefvo på detta sätt bevarade åt efterverlden. Som det
tillika var genom nämnde reformator, den gamla folktron utarbetades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
