Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
DET MODERNA JAPAN.
ligt som de små, qvinnorna fnittra och barnen spärra upp sina snedt
sittande ögon af pur förvåning.
Hvad innehålla då dessa improvisationer? skall man fråga. Den
outtömliga källa, ur hvilken de alla oföränderligt ösa, är den japanska
folklitteraturen; i synnerhet äro de episka verken och i dessa de
nationella hjeltarna omtyckta. Främst af de sistnämnda hafva vi sålunda
Asahino Sabro. Han spränger på sin stridshingst fram mot en skara
fiender, griper med högra armen en järnklädd krigare, låter honom göra.
en kullerbytta i luften och slänger honom derefter långt bort, under
det han samtidigt med venstra armen slår två andra fiender till marken
med ett enda klubbslag. Stor sensation bland åhörarna. Följa så de
andra hjeltarna. Nitan Nosiro är en väldig jägare; han kastar sig grensle
upp på en ofantlig vildgalt, hvilkens fruktansvärda betar redan gjort
kol på mer än en af hans följeslagare och som nu tillämnar honom
sjelf samma öde; men Nosiro fasthåller ofvanifrån odjurets båda
fram-ben och stöter i ali maklighet sin jagtknif i dess nacke. En dylik
gå-påare är Susigeh, hvilken var stallmästare hos en knappt till namnet
känd mikado och en gång utförde det konststycket, att låta sin häst
springa upp på ett schackbräde mellan de båda derinvid sittande
spelarna samt förblifva stående med bakbenen på detta och den öfriga
kroppen fritt och lodrätt sväfvande i luften, Den japanska litteraturen
förfogar äfven öfver en Odysseus, nämnligen den tappre general
Ta-metomo.
Vid de episka produktionerna få aldrig fattas sång och musik. Den
harmoni, som dervid ifrågakommer, är dock af något besynnerligt slag,
enär hvarje den föredragandes rörelse måste sammanfalla med rytmen
och hvarje hans min öfverensstämma med den samtidiga nyanseringen i
tonen. Olycklig den deklamatör, som en enda gång faller ur clen
enformiga takten! Ofta inträffar, helst vid de representationer, dem de
rika i sina trädgårdar bekosta, att konstnären ej har en enda åhörare,
då han det oaktadt, utan att låta det ringaste bekomma sig, från början
till slut genomgår hela sitt program, något, som i och för sig tillräckligt
bevisar, huru allvarsamt han tager sin uppgift.
Mindre tragisk synes den genre, i hvilken de unga flickorna af
familj pläga uppträda som dilettanter, i det de oombedda uppvakta
hvarje den förtroligare kretsen tillhörande gäst med en öronfägnad af
något omtvisteligt värde. På epitetet "gudomlig" tör i ingen händelse
Japans egen musikaliska konst kunna framställa något anspråk. Resande
hafva gjort sig lustiga öfver den, sägande, att man i detta land tror
sig göra musik, blott man slår med en käpp på en stekpanna, och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
