Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
BLAND SÖDËRHAFSFOLKEN.
mord till en utsträckning och med en skamlöshet, som öfvergå hvarje
föreställning. Tahitierna trodde och tro sig fortfarande kunna urskulda
sig med den förklaring, att detta skedde, för att i de oskyldiga små skaffa
föräldrarna skyddsandar och förebedjare hos gudarna. Också träffades,
fordom som nu, hos många föräldrar en innerlig kärlek till barnen,
ehuru ej omvändt; ålderdommen i ali synnerhet har här städse varit
skott-taflan för de ungas bitande och vanvördiga skämt. Urgammalt
var här fostbrödralaget, hvilket äfven på äktenskapet ej saknade sitt
högst egendomliga inflytande, i det de båda genom ett dylikt förbund
förenade männen måste förpligta sig att äga äfven hustrun gemensam —
ett förhållande, som kastar den mörkaste skugga på tahitiernas sedliga
karaktär.
Det gamla Tahiti hade, enligt uppgift af Kneebusch, en mängd
särskilda lagar rörande höfligheten och den goda tonen. Medan man
inom enskilda kretsar kunde fördrifva tiden med gladt och otvunget
samspråk, iakttogs vid allmännare sammankomster och förhandlingar en
högtidlig hållning. Främlingen bemöttes af en hvar, allt ifrån höfdingen
till stammens allra ringaste medlem, med yttersta förbindlighet och
välvilja. Den vanliga helsningen bestod deri, att man närmade näsorna
till hvarandra och det muntliga artighetsutbytet utspann sig alltid till
följande dialog mellan värden och hans familj å ena samt gästen å
andra sidan: de förra ropade förnyade gånger: "välkommen!" hvarpå
den senare svarade: "jag kommer"; de förra vidtogo: "välsigne dig
Gud", och den senare tillade, i det han satte sig ned: "här". Efter
denna inledning förfrågade sig värden rörande anledningen till besöket,
och efter afgifven förklaring följde alltid en frikostig undfägnad. Ofta
bytte värden namn med sin gäst, hvilket gällde såsom uttryck för ett
särdeles innerligt vänskapsförhållande.
Ett land med Tahitis klimat och natur måste begripligtvis hos
invånarna, vid sidan af en starkt utvecklad sinlighet, tidigt kalla till lif
äfven rörelser af högre och ädlare art. Intet annat Söderhafsfolk
förfogar öfver en sådan myckenhet poetiska traditioner. Kan det ock vara
tvist underkastadt, huruvida denna skatt i ali sin ursprunglighet intill
våra dagar bevarats och med samma omsorg vårdas af öns nuvarande
invånare, som af dess forna, så är det emellertid alltid visst, att här i
äldre tid funnits såväl lyrisk som episk samt till och med ansatser till
dramatisk poesi. Redan Cook omnämner detta förhållande, hvilket efter
honom bekräftats af Gerland, Ellis, Wallis, Wilson och flera. Alla
öboarnas lekar beledsagades af visor, och till och med under striden
sökte man stärka mod och krafter genom att uppstämma någon lifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
