Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 2
BLAND SÖDËRHAFSFOLKEN.
behandlas. Man och hustru äro fullständigt söndrade från hvarandra.
Qvinnorna deltaga ej en gång i männens måltider, och de gifta männen
tillbringa nätterna utom hemmet i ett för hela byalaget gemensamt hus.
En annan mörk sida af melanesiernas familjelif äro de hejdlöst bedrifna
barnamorden, här åtföljda af en annan gräslighet eller aflifvandet af
de ålderstigna och sjuka, hvilka ej mer kunna vara det allmänna till
gagn. Förvånande är den slöa resignation, med hvilken de sistnämnda
offren underkasta sig sitt hemska öde. Den naturliga följden af detta
bruk är emellertid den, att hvarken barn eller ungdom hysa någon
aktning för ålderdommen, ett socialt lyte, det vi redan mött hos
polynesierna. Enligt uppgift af flera resande, fordrade ännu för ej länge
sedan bruket, att hustrun följde sin man i döden, men det vill synas,
som skulle numera missionsverksamheten lyckats afskaffa såväl denna,
som kannibalismens än vederstyggligare osed.
Bland alla Melanesiens öar är Fidji- eller Viti-gruppens den mest
bekanta och några anmärkningar om den torde derför ej sakna allt
intresse. Många (såsom Pickering, Berthold Seemann, Williams, Prichard,
med flera) påstå, att Fidji-öboarna egentligen ej äro melanesier, utan på
visst sätt bilda en etnologisk öfvergångslänk mellan polynesierna och
dessa. Stridsfrågan är ej af någon större vigt, då dylika förbindande
led höra till de vanligaste företeelser och i ali synnerhet på det
ofantliga australisk-oceaniska området en mängd etnografiska förhållanden
förekomma, hvilka gäcka alla till deras regelbindande gjorda försök.
Eget för Fidji är, att tatuering förekommer nästan uteslutande bland
qvinnor och äfven hos dessa ser man ej mycket deraf, då det mesta
döljes af förklädet eller gördeln (liku). På unga flickor tatueras
fingrarna med streck och stjernor, för att höja aptiten hos de höfdingar,
åt hvilka de skola framräcka maten. Så snart en gift qvinna blifvit
moder, anbringar hon genom samma operation en blå fläck vid
hvardera mungipan. Allmänt är äfven bruket att måla kroppen med än
den ena, än den andra färgen, och qvinnorna hålla sig i detta fall gerna
till den lysande cinoberröda. Deras hufvudprydnad är betydligt enklare
än männens, hvilken tager sig helt fantastisk ut. Det egentliga plagget
består af ett sex fot långt stycke tunnt tyg, hvilket kastas kring länderna
och fästes så, att ändarna hänga ned till knät. Smycken äro mycket i
bruk; man borrar så stora hål som möjligt i öronen och dithänger de
tyngsta föremål; vidare nyttjas bröstprydnader, halsband, glasperlor,
stycken af perlemor, hundtänder, läderlappskäkar och annat dylikt.
Arm-och benringar saknas aldrig och flickorna föredraga framför allt annat
kransar, med hvilka de alldeles öfverhölja sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
