Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
, SYDAMERIKA.
stället att anföra några karaktäristiska drag ur dessa indianers lif, taga vi
de första bästa sådana, som erbjuda sig. De flesta stammar lefva i
enstaka grupper; fler än tre familjer förena sig sällan. Byar äro också
något ytterst sällsynt och de, som fordom funnos, äro numera blott ruiner.
Flickorna gifta sig redan vid sitt tolfte år och med förstkommande
an-taglige friare, förutsatt att denne har en gåfva för deras föräldrar. En
gång väl gifta, laga de maten åt mannen, väfva hans kläder och bära
under resor hans packning, ledsaga honom i striden och på jagten,
uppsamla hans bortskjutna pilar samt äro behjelpliga vid rodd och vid
krigs- eller jagtbytets
hemförande, utan att allt detta
synes dem vara en på något
sätt tryckande börda.
Makarnas lif saknar alla
fröjder. Stundar en tillökning
i familjen, så afvaktar mannen
den i tyst overksamhet; han
ligger på sin matta, röker,
snusar och värmer sig vid den
öppna elden. Då allt
lyckligt och väl försiggått, närmar
sig honom hustrun med
underrättelsen härom, som af
honom upptages med största
likgiltighet; på sin höjd gör
han en vänlig eller förargad
grimas, allt efter det kön,
arfvingen tillhör. Barnen få
växa upp på Guds försyn.
Vid sitt femte år lära de sig
simma och skjuta med pilar;
flickorna få utomdess hjelpa till vid väfstolen och matlagningen,
ingenting vidare. Föräldrarna bemötas, sedan de unga hunnit mogen ålder,
af dem med största missaktning och anses nästan som om cie ej funnes
till. Qvinnornas drägt kan sägas inskaäi*ka sig till en från midjan ned
på halfva öfverbenet räckande remsa af brunt bomullstyg, det de sjelfva
väfva och färga; till smycken—<hafc- och armband — användas i
synnerhet glasperlor. De, som vilja vara riktigt fina, hänga äfven på sig
ett par silfver- och kopparmynt, dinglande i så långa band som möjligt.
För öfrigt finnas stammar, (ter männen äro långt mera fåfänga än qvin-
Mestis från Amazonas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
