Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAND FOLKEN I SYD- OCH E Q VA T O RIA LA F RIK A.
381
Kaffrerna äro i öfvervägande grad ett nomadfolk, ehuru de äfven
något sysselsätta sig med jordbruk, det de emellertid betrakta såsom
ett mindre hedrande värf och för den skull öfverlemna åt qvinnorna.
Kaffrerna ådagalägga en högre grad af sjelfkänsla, än negrerna: de
känna hvarken slafveriet eller den oerhörda despotism, som med sådan
tyngd hvilar öfver de flesta Sudans negerstater. Den militära
styrelseform, som införts hos, bland andra, zuluerna, den tappraste af de södra
kafferstammarna, hindrar ingalunda den enskilde att åtnjuta ett visst
mått af personlig frihet, som yttrar sig i fri yttranderätt och mera sådant.
Alla kaffrer utmärka sig genom mod, energi, en oförneklig ridderlighet
i striden och i sättet att behandla den öfvervunno fienden. De äro
måttligare och långt ärligare än negrerna, liksom de ock hafva en vida
lifligare rättskänsla än dessa.
Familjelifvet är hos kaffrerna grundadt på månggiftet, för hvilket
här, liksom hos de flesta naturfolk, inga inskränkningar uppställts. Hvar
och en tager sig så många hustrur, som han tror sig om att underhålla.
Giftermålet är alltid en affär, i det friaren till sin tillkommandes fader
har att öfverlemna så eller så många kor. Utom fattigdom, gifves för
kaffern intet svårare äktenskapshinder, än hans — ungdom. På grund
af alla kafferstammars krigiska lynne och den ytterligare omständighet,
att inom dem hären blott får bestå af ogifta män, hvilka sålunda böra
finnas att tillgå i så stort antal som möjligt, äger ingen gifta sig, utan att
hafva erhållit höfdingens uttryckliga tillåtelse dertill. Hvad beträffar
den andra kontrahentens tycke, så är det ingen, som frågar derefter;
allt beror på hennes far, hvilken, om flera friare på en gång uppträda,
ger henne åt den, som betalar bäst. På sin höjd låter denna stränga
fadersvilja något litet jämka sig, då det lyckas den ene eller andre af
friarna att genom väl afpassade trollkonster göra sig antingen far eller
dotter bevågen. Det sistnämnda sker, då samtliga medtäflare uppskattas
till lika värde och fadern, högsinnadt nog, lägger valet i sitt barns hand.
Bröllopsbruken förete ej något särskildt karaktäristiskt. Bruden
föres till brudgummens hus, der ett stort gästabud hålles och skänker
å ömse sidor utdelas. De, som komma från bruden, bestå i prydnader
(ringar, armspännen, halskedjor, fjädrar, amuletter af ben med mera),
på hvilka kaffrerna äro lidelsefullt begifna; brudgummen å sin sida
slagtar boskap, med hvilken han undfägnar sina svärföräldrar och öfriga
gäster, under det han mer eller mindre likgiltigt lyssnar till de loford
öfver hans nya maka, i hvilka qvinnorna utgjuta sig. Sedan denna
glädje gått till ända, vidtager hvardagseländet, det hustrun uteslutande
får vidkännas. Det är hon, som får vakta boskapen och sköta jorden;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
