Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
NIL-
OCH MED ELH AF S-LÄND ERNA.
af slafvar från Sansibar. Hos gallaerna är qvinnan, mot vanan, både
fri och aktad. Flickorna hafva rätt att afvisa ett misshagligt
giftermålsanbud; hustrun måste visserligen bära hushållets tunga, men har också,
till ersättning derför, i hithörande frågor det afgörande ordet. Engiftet
är regel och på rena seder före giftermålet hålles strängt.
Bland de många sinsemellan olikartade folk, som bebo förevarande
kontinent, intaga nubierna, till hvilka vi komma, då vi från Abessinien
öfver Khartum följa Nilen utför dess lopp, äfvenledes ett rum för sig;
de höra nämnligen till den så kallade nuba-fulah-rasen, hvilkens vestra
gren (fulaherna eller fulbeerna) vi redan vid Niger lärt känna. Vi
hänvisa här till de meddelanden rörande de sistnämnda, som på sitt ställe
lemnats och hvilka på det hela hafva sin tillämpning äfven på
befolkningen i den mellersta Nil-dalen intill Assuan, om ock egyptiska
inflytelser här under årens lopp på ganska märkbart sätt hunnit göra sig
gällande.
Vid Nilens första vattenfall, vid Assuan, beträda vi Egyptens
klassiska jord. Den del af landet, i hvilken vi befinna oss, är det på
fornlemningar så rika Öfre Egypten, hvars skatter i detta afseende
emellertid genom en mängd specialverk af en hvar äro kända. Vårt ämne
närmare stå då det nedre Nil-områdets arabiska invånarinnor eller ej
blott det moderna faraonresidenset El Kahiras (Kairo) glänsande
harems-skönhet, utan äfven den erbarmliga, bruna fellah-qvinnan, hvilkens
lidandes saga på samma gång utgör historien om det nuvarande egyptiska
eländet. Säkert är, att det i detta land öfliga våldsregemente, hvars
argaste skede först för ungefär tvänne år sedan inför allas våra ögon gick
till ända, är så gammalt som islam, ja, säkerligen ännu äldre, om man
tager i betraktande, hurusom Kleopatra, då för hennes ursinniga slöseri
Egyptens kroninkomster ej längre förslogo, af sin Antonius lät begåfva
sig med skatter, samlade genom utpressningar från hela provinser der
utanför. Men denna qvafheta ande, som öfver Nil-landet urladdade
det vilda hotet af sina • blixtar, var dock i grund och botten en annan,
än den, som farit i hufvudet på de olika ottomanska satraperna
derstädes och senast i Ismails. En enda gång uppgick ett fantastiskt ljus
i sistnämnde despots hjerna; det var vid tiden för festligheterna med
anledning af Suez-kanalens öppnande. Han lät då bygga ett fartyg,
skönare än något på Ptolemeernas tid och på hvilket franska
kejsarinnan skulle företaga en utflygt på Nilen; denna fegondol var ämnad
att utgöra sjelfva kronan på den Nil-saga, som 1869 föregycklades
Europas furstar. Kejsarinnan Eugenie kom aldrig att begagna sig af denna
guld- och juvelskimrande dahabijeh, och på sådant sätt gick Ismail-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
