- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
419

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NIL- OCH MEDELHAFSLÄNDERNA.

419

figur med åren nästan klotrund. Den enda klädespersedel, de begagna,
är den så kallade burakan, hvilken lindas kring kroppen och derefter
på ett eller annat sätt fastgöres. De, som ej gå barfota, använda
sandaler, flätade af palmris. Trots ali denna toalettens ursprunglighet, kan
naturligtvis ingen Fesans invånarinna undvara smycken af vare sig
messing eller ädlare metall, liksom hon i sina landsmäns ögon skulle
vara en föga intagande företeelse, derest hon underläte att smörja
dugtigt med smält smör i sitt hår. Som nämnda pomada med
egenskapen att snart stelna äfven förenar den, att vara en inbjudande bädd
för öknens eller oasens fina stoftpartiklar, kan man till slut ej tala om
den skönas "glänsande hår", enär det, som skall föreställa detta, i
stället utgöres af en enda vidrig, filtad och skorpnad massa. Mot dessa
yttre detaljer svarar äfven det sedliga tillståndet, hvilket är af sådant
slag, att en skildrare allra helst går det förbi. Såväl i hyfsning som
sedlighet vida öfverlägsen denna befolkningens bofasta del är den
nomadiserande inom kustområdet och i Hamada, det öde taffelland, som
är beläget mellan det förra och Fesan. Dessa nomader äro allt igenom
araber, och ehuru sagda folk redan på annat ställe varit föremål för
vår behandling, fordra dock vissa egendomligheter i dess seder och
lefnadssätt här ett särskildt och något utförligare omnämnande.

Nordafrikas och Sahara-områdets kringströfvande araber likna ännu
i dag—- der de ej, hvilket naturligtvis ofta är fallet, ingått föreningar
med de berbiska ur-invånarna och negerfolken — i allt sina äldsta
förfäder. Stamförhållandet är ingenting annat, än ett familjeband i mera
vidsträckt mening; ursprungligen torde vid stammens bildande så
tillgått, att familjens öfvertaliga medlemmar uppslagit ett nytt tält i
närheten af stamtältet och så undan för undan, tills af familjen blifvit en
slägt, af denna en stam och af flera mindre stammar en enda stor
sådan, styrd, med oinskränkt makt, af det förnämsta familjeöfverhufvudet.
På sådant sätt var det äfven som känslan af blodsfrändskapen kunde,
under loppet af århundraden, med sådan styrka göra sig gällande hos
dessa nomader.

På det sociala området utvecklade sig snart ett slags aristokrati,
som ända intill närvarande dag bibehållit sig. Den är af trenne slag:
en bördens (scherif—- schyrfa), en militär (dschuad) och en religiös
aristokrati (marabuternd). Af ädel börd anses blott den vara, som
bevisligen och i rätt nedstigande led härstammar från Muhammeds dotter
Fatima, såsom bekant, gemål till Ali, den fjerde bland kaliferna. Trots
den i ögonen fallande svårigheten att uppfylla dylika genealogiska
fordringar, är antalet af denna adels medlemmar oproportionerligt stort,

27*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free