- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
429

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NIL - OCH MED ELH AF S-LÄN DERNA.

429

till Biskra, för att ockra på dem." För öfrigt är detta slags danskonst
ej af arabiskt ursprung, utan urgammal; så "dansade" redan i det gamla
Rom de så beryktade och guterade "gaditanska flickorna" (Juvenalis XI,
162: Martialis V, 78; VI, 71 m. fl. st.) och äfven Höga visans hebreiska
skönhet synes förstått sig på samma dans.

Med den berbiska befolkningen i Marokko (Marrakesch — Maghreb
ul aksa), till hvilken vi nu vända oss, afsluta vi våra skildringar från
den mörka verldsdelen. Mycket nytt skola vi dock ej inhemta af dessa
våra slutbetraktelser, ty de för det berbiska och arabiska folkets lif
karaktäristiska företeelser, vi redan lärt känna, upprepas i Marokko.
Äfven här stå berber och araber såsom främlingar, om ej rent af
fiender, mot hvarandra, utan att århundraden af fortfarande beröring
förmått betaga den ömsesidiga motviljan det ringaste af dess skärpa.
Liksom hos alla folk af berbisk härkomst, åtnjuter äfven den
marokkanska qvinnan ett större mått af frihet, än eljest hos islams bekännare
är vanligt. Emellertid afviker dock den hos marokkanerna gängse
uppfattningen af blodsfrändskapen märkbart från den, vi funnit hos
tuare-gerna; ja, lemnar rum för en af alldeles motsatt slag. Under det
nämnligen, som vi sett, hos sistnämnda folk fullblodigheten uteslutande beror
på mödernet och faderns härkomst i detta afseende ej meddelar någon
den ringaste qvalifikation, är förhållandet i Marokko alldeles omvändt:
för dess adel, schyrfa (singularis: scherif), gäller regeln, att scherifskapet
ej på qvinnosidan är ärftligt; gifter sig till exempel en man af folket med
en scherifa, så blifva barnen dock ej schyrfa,. hvilket deremot är fallet
med barnen af en scherif, hans hustru må tillhöra hvad stånd som helst.
Denna regel tillämpas äfven på judiska, kristna och hedniska qvinnor,
och anmärkningsvärdt är, att af dessa blott de sistnämnda, då de ingå
gifte med en rätt-trogen, behöfva antaga islam.

I Marokko är engiftet så godt som allmänt vedertaget; ej ens
araberna utgöra, i detta afseende något undantag från regeln, och blott
några få sådana af högre stånd begagna sig inom äktenskapet af den
frihet, koranen medgifver. Giftermål, der tycket rådfrågas, skola ej vara
så alldeles sällsynta; vanligen uppgöres dock partiet mellan de båda
kontrahenternas föräldrar eller anförvandter. Hvad som möjliggör
mannens fria val är uteslutande den omständighet, att flickorna här gå
obeslöjade och att han sålunda, för att vinna behöfliga upplysningar, ej
nödgas anlita några underhandlare eller mellanhänder. Någon egentlig
köpeskilling erlägges heller ej, ty den summa, friaren lemnar sin
blifvande svärfader, användes oafkortad till brudens toalett. Familjelifvet,
ehuru patriarkaliskt anlagdt och ej saknande en viss sedlig halt, har

»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free