Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
DE ROMANSKA QVINNORNA.
vår väg, de bedöfvande, vandrande blommorna! I ali synnerhet är detta
fallet om aftnarna, då gaskandelabrarna mellan akasiornas kronor
ned-gjuta sina strömmar af ljus; den främling, som lånar sitt öra åt de
lättflytande, välljudande samtal, han här kan få höra, bereder sig dermed
ett ganska egendomligt nöje.
Äro väl alla dessa högtidsklädda flanörer aspiranter till de damers
hand, dem de uppvakta med ett smicker, som ej tyckes veta af någon
gräns? Nej, seden är sådan i Barcelona. Stadens qvinnor äro sköna
och ehuru de allt för väl veta detta, tillåta de dock gerna, att
bekräftelsen derpå hvarje promenadqväll tillhviskas dem hundra gånger om.
Så sväfva de, ljusomgjutna, fram och åter, allt under det i deras öron
tonar den ljufvaste musik: "Din skönhet bländar mig, förtjuserskan, låter
det här och "Dina ögon inbränna både lycka och qval i min själ",
hviskas det der. En prisar den dyrkades hår, en annan hennes röst,
en tredje hennes sväfvande gång; nybörjaren känner sig genomilas af
en rysning redan vid blotta fläkten af hennes mantilla, medan den mera
erfarne ej nöjer sig med mindre, än en handtryckning. Det är en bild,
möjlig i intet annat land än Spanien.
Helt annan är den atmosfär, af hvilken vi omgifvas vid vår
ankomst till det andra af de romanska kulturfolken — det franska. Otaliga
äro de pennor, hvilka sedan årtionden sysslat med analyserandet, in i
minsta detaljer, af det franska skaplynnet och, ej mindre, af det franska
familjelifvet med dess glänsande medelpunkt, qvinnan. En öfverblick
eller kritisk siktning af detta oerhörda litterära material vore visserligen
ett både intressant och lönande arbete, men lämpar sig ingalunda för
ramen af detta verk, som har till uppgift att framställa sitt ämne blott
i de allmännaste af dess drag. Hvad som likaledes bör tagas i
betraktande är, att på intet annat område af folkens psykologi åsigterna
så mycket vexla, som i fråga just om det franska folket. Carus, som
just ej ser det med de allra blidaste ögon, har såsom grunddrag i dess
karaktär uppställt barnsligheten, hvilken, då den urartar, öfvergår till
pjollrighet. "Fransmannen är lättantändlig "utan att vara djup, har en
entusiasm, som lätt eldas, och till följd deraf ett lynne, som gör honom
glad åt det lilla och nöjd äfven i olyckan. Häraf hans lust för sång
och dans och hans tidiga färdighet i sistnämnda konst. För honom
förefaller verlden som en gunga; han står omvexlande under lekens
och skämtets inflytande. Med barnet delar han känslans oro, liksom
han är uppbrusande och böjd för upproriska företag. Hos honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
