- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
447

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE GERMANSKA Q VINNORNA.

447

På de moderna franska författarnas tankar om det andra könet
torde vi knappast behöfva spilla många ord. Dumas fils har i detta
afseende angifvit tonen, som troget efterqvittras af hela den öfriga
svärmen snillen och dumhufvuden. Den moderna doktrinen
sammanfattas i följande Dumas’ska trosartikel: "Menniskan är dåraktig, det
bör ej för henne fördöljas; hon, med en tillvaro, räckande från i dag
till i morgon, vill, att hennes känslor skola vara i evighet! Af dessa
är det en, den ljufvaste, men tillika ofrivilligaste och flygtigaste — man
kallar den kärlek—, som har röst och vingar af en fågel. Så snart
menniskan kommit öfver denna, spärrar hon den i en bur och säger
till den: ’Nu skall du sjunga för mig så mycket mer och du skall ej
flyga högre, än till min hand.’ Sjelfviskhet! Antingen dör fågeln af
brist på frihet och menniskan utropar: ’Hvarför dog den? Dess bur
var ändå förgylld!’ eller sjunger den så godt den förmår och
menniskan går sina färde, sägande: ’Alltjämnt samma melodi-—huru
enformigt’!" — Alfred de Musset i sin ordning säger: "Jag känner dem,
jag känner dessa intagande, gåtlika väsenden! Liten på mig, de tycka
om att få ’sand i ögonen’, och ju mer man kastar dit, dess mer spärra
de upp dem, för att få rum med ännu mera." — De Maistre:
"Qvinnorna önska, att man sysselsätter sig med dem; deras utmärkta,
naturliga förstånd säger dem, att en helt vanlig fras, som blott tjenar mannen
till förevändning att närma sig dem och inleda ett samspråk, är tusen
gånger mera värd, än en af fåfänga in gifven, snillrik anmärkning eller
till och med ett — hyllningsqväde. ’ Och på ett annat ställe: "Det nu
för tiden öfliga, dåliga skämtet rörande äktenskapets farligheter har
till den grad uppskrämt en mängd godt folk, att en nygift liknar en
person, som gjort ett fruktansvärdt fall, ehuru utan att dervid det
ringaste skada sig, och som så förbluffats af på en gång förskräckelsen
och tillfredsställelsen häröfver, att han nästan förefaller löjlig." — Elakare
låter följande, af E. About gjorda, flygtiga utkast till teckningen af
en modern salongsdam: "I nästan alla civiliserade land", säger han,
"finnes en klass, som under namnet aristokrati skiljer sig från de öfriga.
Inom detta, det menskliga samhällets hvarjehanda, hafva qvinnorna
små, hvita händer, emedan de bära handskar och ej arbeta; matt
ansigts-färg, emedan de ej utsätta sig för solskenet; sjukligt utseende och
affallna anleten, emedan de vistas på baler alla fyra vintermånaderna
igenom. Deraf följer, att ’distinktionen’ är att söka i en matt teint,
sjukligt utseende, ett par hvita händer och ett affallet ansigte. Rafaels
jungfrur äro ej ’distinguerade’ och Venus från Milo saknar likaledes
distinktion." — I samma pipa blåser Théophile Gautier. "Det har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free