- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
451

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE GERMANSKA Q VINNORNA.

451

i styrka, tills blommorna på sjelfva bröllopsdagen prunka i full purpur.
Läsarinnan fattar utan svårighet den sinnrika hänsyftning, som innebäres
i detta slags gåfvor, medelst hvilka gifvaren söker åskådliggöra sin, i
den mån den efterlängtade dagen nalkas, allt mera glödande känsla.
En fråga, som härvid osökt framställer sig, är emellertid den, huruvida
ej denna skyldighet för vederbörande faller sig väl obeqväm, synnerligast
der trolofningstiden kan räknas i åratal. Härpå kan svaras, att
ifrågavarande bruk nästan uteslutande förekommer inom de kretsar, som till
listan öfver sina sociala förmåner vanligen äfven kunna foga rikedom
och inom hvilka tiden mellan trolofning och bröllop, om den också
aldrig får understiga tre, sällan öfverskrider åtta veckor.

Vi återvända till skildringen af "kur"-tiden. Fästmannen mottages
under denna dagligen af sin tillkommandes föräldrar på ett sätt, som
hörde ban redan till familjen. Dagen efter undertecknandet af
äktenskapskontraktet presenterar han sin fästmö en ring, som hos katolikerna
oföränderligen följer ett faststäldt mönster och har en eller två perlor
samt två diamanter; en annan, särdeles dyrbar, safir-, rubin- eller
sma-ragdring lemnas först dagen före bröllopet åt bruden och bäres derefter
beständigt. Buketterna bestå ofta af de mest sällsynta blommor och
omgifvas med spetsar; användes i stället för sådana ett moireband,
måste mottagarinnans namn vara broderadt på detta.

Vid ett giftermål inom de aristokratiska familjerna är påfven den
förste, som erhåller notifikation derom; man utber sig hans välsignelse,
och denna följer på sjelfva bröllopsdagen per telegraf. De, som äga
bekantskaper inom furstliga och suveräna kretsar, aflåta till dem
särskilda skrifvelser, och bruket fordrar härvid, att dessa skrifvelser, så
framt adressaten vistas å samma ort som afsändaren, ej skickas med
posten, utan med särskilda bud. Dessa högofficiella bref måste
dessutom förses med afsändarens vapen eller monogram och få, äfven i
händelse af sorg, aldrig förseglas med svart lack, enär den
gammalfranska etiketten förbjuder detta i fråga om meddelanden till personer
af kungligt blod. Der förhållandet till dessa högtstående personer är
synnerligen förtroligt, uraktlåter aldrig brudens fader att muntligen
frambära den glada nyheten. Derefter följa de särskilda besök, mor och
dotter hafva att aflägga hos slägt och vänner; mågen medtages dock
blott till de närmaste af de förra och till personer, dem familjen önskar
uttryckligen betyga sin aktning.

I skildringen af ett giftermål inom det parisiska high life utgör
brudens "utstyrsel" ett kapitel för sig. Visserligen har man, äfven på
andra ställen, vid dylika tillfällen ej för vana att spara på styfvern, men

29*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free