- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
479

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SYDÖSTRA E UROPA.

479*

dans, torde ej behöfva nämnas. Detta är den bekanta csärdàs, den
eldiga, vildt passionerade, af ungdomsmod och öfversvallande
lefnadslust preglade nationaldans, som gifver ett så förträffligt uttryck åt
magyarens kärnfulla och aggressiva individualitet. I dess hvirflar rasar
ock bruden som en annan mänad. Hennes ögon glöda, hennes
sammanpressade barm häfves, som ville den spränga sitt fängsel, och hela
den spänstiga gestalten svingar om i oförlikneliga taktfall. Sist sänker
sig natten öfver den oändliga pusstan och den nationella kärleksvisan
låter höra sina melankoliska toner, tills den slocknar på lidelsefulla
läppar och endast det blinkande stjernljuset spöklikt belyser den stilla
brudkammaren i den ensliga stepphyddan.

Och denna stepp — huru egenartad är ej den och hvilka
öfverraskande kontraster hafva ej tagit form i dess natur! Blott på den är
magyaren den liffulla företeelse, som, hvad det folkpsykologiska
beträffar, knappt någonstädes inom vår verldsdel finner sin like. Och
kontrasterna uttryckas genom vexlingen mellan tryckande enformighet
och storartade naturskådespel. Morgon- och aftonrodnad, oväder och
hägringar införa färg och rörlighet i den enformiga taflan ■— alldeles
på samma sätt, som hos steppbon sjelf en affekt af det glada slaget
med våldsamheten af en naturkraft genombryter det enahanda i
hanstillvaro och frigör hans lifsglädje. Säkert är, att pusstans formlöshet
är hvad som föranleder den melankoli, som är egen för landets
folkvisor och som i ett enda nu slår öfver i den yraste uppsluppenhet»
Men snärjes då hedens eldige son i kärlekens garn, så är hans vildhet
lika plötsligt tamd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free