Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SLA VISKA Q VINN ORNA.
483
Vidkommande serbiskans yttre kan anmärkas, att verkliga
skönheter äro temligen tunnsådda. Träffar man i städerna ofta oklanderligt
vackra, regelbundna ansigten, så äro landtqvinnornas så mycket gröfre.
Blott de vackra, bruna ögonen förläna stundom de sistnämnda ett pikant
behag, men ingalunda gestalten, som är något undersätsig och nästan
alldeles saknar spänstighet i sina rörelser. Alla serbiskor hafva rikt, svart
hår, en prydnad, som i landet tjenar till beräkningsgrund vid
uppskattandet af qvinlig skönhet. Hyns bristande finhet och något mörka
färg upphjelpas, så godt sig göra låter, temligen allmänt med smink,
liksom äfven håret ofta färgas. Den ursprungligen inhemska
qvinno-drägten är särdeles rik och färgskiftande, men lemnar i städerna mer
och mer rum för något, som på en gång är nationaldrägt och
mode-toalett. Denna senare kostym består hufvudsakligen, hvad öfverkroppen
angår, af en tunn, broderad skjorta med åtföljande brokig duk; kring
höfterna lindas en gördel af brokad, hvilkens rikt ornamenterade ändar
frampå nedfalla öfver kjolen, som är af mångfärgadt siden och efter
europeisk snitt. Härtill komma halskedjor med mynt och perlor samt,
för att nu förbigå en mängd andra vidunderliga hufvudprydnader, en
liten, med blommor, mynt eller fjädrar prydd fez. Bondqvinnans
drägt är naturligtvis mindre clvrbar, ja, inskränker sig egentligen till
den långa, i halsen öppna skjortan, öfver hvilken kring höfterna anläggas
tvänne skört, ett fram- och ett baktill. Någon gång tillkommer äfven
en liten öppen jacka, en gördel eller en röck utan ärmar.
Fotbeklädnaden utgöres af brokiga strumpor och opanker. Äfven qvinnorna
af folket utstyra sig med en hop glitter, under hvars tyngd mången af
dem svigtar.
Hos intet af de sydslaviska folken är qvinnans lott så bedröflig,
som hos montenegrinerna. Här är hon rätt och slätt tjenarinna, ja,
ofta ett slags hus- och lastdjur. Tungt arbete och ett ovärdigt
bemötande utgöra hennes dagliga bröd. Under det montenegrinen
stolt-serar i hela känslan af sin värdighet, ytterligare förhöjd genom den
långa tschibuken, förutom hvilken han har intet att bära, utom på sin
höjd den arsenal, han förvarar i gördeln, måste qvinnan släpa på såväl
bränslet, som andra i hushållet förekommande bördor, stundom äfven
på sin herres gevär, då detta faller honom sjelf för besvärligt.
Missaktningen för qvinnan går så långt, att hon ej får vara i sällskap med
män; kommer händelsevis någon gäst, så låtsar mannen antingen ej
om hennes närvaro eller kan han säga: "Ursäkta mig, det är min
hustru." Offentligen visa sig makarna aldrig tillsammans; till och med
i kyrkan gå de hvar för sig, och en med hustrun företagen promenad
31*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
