Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
DOTTREN.
bihang, är tvungen att tillhandla sig en man? Om hon
icke blir gift, huru då kunna bevara henne midt ibland
så många frestelser till synd, och om hon glömmer sig,
huru kunna upprätta henne ur sitt fall, inför ett samhälle
der hvarje fel tillräknas henne så skoningslöst? Rikedom,
en lysande samhällsställning, helsa, skönhet, själsgåfvor,
allt detta är icke tillfyllest för att lugna fadershjertat;
ty han vet att hans dotters lif skall komma att blifva
endast ett beroende tillstånd; han vet att hennes lycka,
och själsutveckling till och med skola prisgifvas åt en
annans godtycke. Härifrån härleda sig fädrens bekymmer
och nedslagenhet vid en dotters födelse. Detta barn
tillhör icke honom mer än det tillhör sig sjelft. När dottern
blir ung qvinna, förlorar han henne; när hon är blott ung
flicka, vet han att han skall förlora henne. Att fadrens och
ctottrens ömsesidiga tillgifvenhet icke har någon framtid
kan äfven stundom vålla likgiltighet för barnet.
Ömhet närer sig icke af sig sjelf; att älska och vara
älskad består, om man undantager kärlekens flygtiga
berusning, icke endast uti att säga till hvarandra: »jag älskar
dig»; att älska hvarandra det är att arbeta och tänka
tillsammans. En kärlek, som icke omfattar hela vår
tillvaro genom föreningen i gemensamma sysselsättningar,
uppfyller icke mer än till hälften vår själ; faderskärleken,
hvilken på grund af fadrens pligter såsom uppfostrare,
uppfylles af framtidsförhoppningar, finner full näring för sin
kraft endast i egandet af en son. Har han egnat sin tid
åt industriela yrken, ser han i sonen den som skall
fortsätta hans påbörjade verksamhet. Är han köpman, ser
han i andanom sonens namn förenadt med sitt eget, och
en känsla af stolthet fattar honom vid tanken på att det
handelshus, som han grundat, skall stiga i förtroende och
betydenhet under den gemensamma firman: Herrar far och
son. Hvad beträffar tänkaren, öfverlåter han åt sonen de
idéer som han ej sjelf hunnit bringa till mognad; hans
moraliska varelse synes honom omedelbart fortsättas genom
den naturliga, och han sörjer ej öfver den ära som und-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
